Jag borde kanske be om ursäkt men samtidigt kanske inte....vet inte riktigt

Det va iaf längesen jag skrev, d e ett koncept som fortgår känns d som, fast denna gången har d varit med vilje.
Jag e så trött, jag har inte varit Madde på väldigt länge, inte riktiga Madde, jag har försökt men d har inte riktigt varit där lixom.
I förrgår kände jag verkligen inte igen mig o d va nog d som fick mig att inse att skriva av mig lite nu så kanske d vänder o blir bättre snart. Jag vill inte vara den bittra, arga längre, d e så långt ifrån mig.

Skulle vilja be om ursäkt som jag skrev, samtidigt vet jag inte om d e rätt väg att gå, kan man be om ursäkt för nåt man inte riktigt kunnat hjälpa men skriver d så här.
Älskade vänner o familj, de som finns omkring mig som jag alltid vill finnas för men tyvärr inte orkat, jag ber om ursäkt för att jag inte orkat, för att jag inte tagit mig i kragen att vara social på något sätt. Har jättedåligt samvete för att jag inte varit så social eller sugen på att hitta på saker de senaste månaderna. Det har lixom varit lite flyktigt, när personer har sagt eller skrivit "vi måste hitta på nåt nån dag" så har jag fortfarande svarat "absolut" men inte riktigt tagit tag i d, eller som när vi bestämt nåt men d har fått ställas in av olika anledningar så har jag tyvärr inte gjort nåt för att boka en ny träff osv.

Var bjuden på en fest i mars o samma dag va jag så opepp o ville nästan ställa in men tog mig i kragen (för en gångs skull) o åkte dit o hade ändå skoj som bara den, men va nära att ställa in bara för att jag varit helt slut o bara velat stänga in mig.
Har dock känt mig så skyldig för att jag inte orkat eller haft viljan att höra av mig till mina vänner. Som sagt har bara låst in mig i en egen bubbla o har vi umgåtts med folk så har d varit de absolut närmsta för att jag inte orkat hålla en viss fasad alltid. Istället har jag dragit mig undan från allt o alla, o jag brukar ju alltid vilja hitta på saker, typ alltid, vill ju vara igång o bara köra på men nu har jag stannat hemma så fort en motgång eller inställd date osv.

Så än en gång förlåt till alla jag inte hört av mig till o som jag inte umgåtts med o som jag inte tagit ordentligt tag i för att ses. Oavsett om vi ses eller inte så betyder ni i mitt liv så sjukt mycket för mig o ni kommer alltid ha plats mitt hjärta o hade nån av er bett mig att finnas där hade jag varit där oavsett hur jag mår o d vill jag iaf att ni ska veta <3

Jag kommer komma tillbaka snart, jag läker under tiden

XoXo

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Efter att jag skrev om vår förlossning hade jag ju även varit på min efterkontroll. Där frågade de om allt o lite till kändes d som. De frågade den frågan alla ställer när man fått barn, antingen ?vill du ha en till eller bara rakt o slätt när kommer...

Torsdagen den 9 augusti va för mig en vanlig dag, lite mer magont än jag hade haft under hela graviditeten. På kvällen vid 19-tiden skulle vi uppträda uppe i byn med Joyvoice-kören. Väl där skämtade vi fram o tillbaka om att mitt vatten skulle gå m...

För 3 veckor sen hade vi vårt RUL. Mina förväntningar va skyhöga, vi skulle få se vår lilla bula igen o nu skulle vi förhoppningsvis få veta vilket kön d va oxå. Johan jobbade först, vi hade fått tiden på eftermiddagen så d kändes som en låååång vän...

Jag tänkte skriva lite om bulan, vår efterlängtade bulan. Som jag skrivit innan fick vi ett missfall som tog hårt på oss, men tack vare våra vänner o min familj så reste vi oss tillsammans, starkare. Missfallet fick vi den 4 november. Ca 2 vec...

Han med stort H, ja d e han jag har i mitt liv och det är jag så tacksam för. Johan du är en sjukt underbar kille, med ett hjärta av guld, du e snäll och öppen mot alla, oavsett vem det är. Jag önskar så att du själv insåg hur mycket du e värd o...