Mitt 2016, ett år fyllt med glädje, kärlek, större familj, vänskap, lite mörker men absolut mer ljus.

Mycket har hänt, jag fick en ny kärlek i mitt liv, jag kom närmre 2 underbara människor som jag inte vill vara utan o d va dem som födde en ny kärlek i mitt liv, Leo. Denna underbart fina kille som alltid får mitt hjärta att smälta o som jag känner sååå himla mycket kärlek till. Familjen Ekstrand e min extended family och jag e så otroligt tacksam att jag får finnas i ert liv o allt ni gör för mig/oss o jag älskar verkligen er.

Jag har gått o blivit sambo, trots att det kändes som att d va så långt borta, hur sårad jag blev vid vissa tillfällen o att sedan få varandra att inse att vi måste tillåtas att släppas in i varandras liv på mer än det sätt vi redan var och då lossnade d mer o mer. Är sjukt lycklig. Jag har underbara bonusdöttrar som jag älskar o som älskar mig o lyckan i deras ögon är så underbart. De va hos oss julhelgen o de fick se sitt rum för första gången med alla deras saker o de blev såå himla lyckliga, så vi hoppas att den glädjen oxå va för att deras pappa o jag flyttat ihop ordentligt nu.

Jag har fått nya vänner som har funnit sin plats i mitt hjärta.

Mörker har det oxå funnits av, gjorde en operation i foten som skulle leda till något bra, men har självklart fått bakslag o jag börjar tro att d e nåt mer fel, ska börja året med att gå på återkontroll efter en ganska kraftig infektion i ena såret, jag tvekar lite med andra foten i vår men måste ju göra det men får smälta detta lite först.
Med en längre sjukskrivning kom även en väldig svacka där jag varit nere, känt mig ensam o lite utanför. Vet inte vad jag varit utanför men bara utanför, kan inte förklara det riktigt. Vissa dagar kunde jag bara sitta rakt upp o ner o bara gråta. Jag tyckte sjukt synd om mig själv o tappade lite av min livsgnista, jag e en person som vill vara igång o få vara igång. Försöker med att sätta mig i olika projekt o även få mig själv att inse att d e bättre att jag blir bra o att om kroppen inte kan eller vill läka så måste jag låta den få göra d på sitt sätt.

Johan, min sambo Johan.
De e vi två o ja d tog typ 2 år för oss att flytta ihop, många som har haft åsikter om detta, men vi gjorde d på vårt sätt o även om d tog lång tid så va d kanske inte rätt förrän nu. Vi kan ju hålla tummarna att detta e rätt sätt för oss, hans tidigare förhållande där allt gått snabbare har ju precis inte funkat, o d e ju tur för mig ;)
Jag älskar Johan hur mycket som helst o jag vet att han känner detsamma för mig, vi tror båda på detta o d e många med oss som ser d oxå.

Vi har gjort mycket skoj i år och det kommer alltid ligga varmt i mitt hjärta.

Nu kommer ett nytt år med nya möjligheter och nya erfarenheter.
Vi ska möta det tillsammans hand i hand med nära o kära och göra 2017 o kommande år till helt underbara år.

Ikväll ska vi fira med familjen Ekstrand inne i stan uppe på höjden och d ska bli helt underbart o fullt med kärlek.

Gott nytt år allihopa o kärlek till er <3

XoXo

Det e ingen bra dag för mig idag...
Idag har jag verkligen tyckt synd om mig själv.
Som jag skrev i lördags så har det inte varit en bra vecka för foten, den läkte fint tills förra veckan då d började blöda, vara o vätska sig så jag trodde d va en överansträngning o vilade lite men d fortsatte så hela veckan. Det kändes lite som alla framsteg bara raderades o tillbaka på typ ruta ett. På söndagen så var jag verkligen sängliggandes hela dagen o förbandet såg fint ut, tills jag skulle lägga mig på kvällen, så imorse ringde jag till läkaren och fick en tid direkt idag. Åkte in och läkaren tog bort tejpen o sade bara: "jag skriver ut antibiotika för 10 dagar till dig och så får du komma tillbaka den 4 januari, så förlänger jag sjukskrivningen" ungefär där blev jag lite ledsen även om d bara va 4 dagar extra på sjukskrivningen. Hämtade ut antibiotikan, jag ska ta 1 tablett 4 gånger om dagen FYRA (?!) sjukaste ju... har aldrig behövt ta så mycket.
När Johan o hans mamma skulle iväg på ärende så tror jag faktiskt att jag grät, jag vill tillbaka o jobba, jag vill känna mig som en människa igen. Jag kan ju klart inte jobba när foten svullnat igen men jag e så trött på att va hemma, jag känner mig inte som mig längre. Hälsan e viktigast jag vet men jag vill komma ut utanför dessa fyra väggarna men jag orkar inte gå så mycket heller för jag blir sjukt trött snabbt. Så nu ikväll när jag kopierade sjukintygen till jobb såg jag att jag missuppfattade läkaren och e sjukskriven ännu längre än 4 januari och tårarna va nära igen. Nu får jag försöka vila mycket o hoppas svullnaden ger med sig o infektionen försvinner snabbt o man kan ju hålla tummarna att jag kanske kan komma tillbaka tidigare. Jag får väl erkänna att jag va liiiite för ambitiös när jag sade att jag skulle va tillbaka på jobb som på måndag nästa vecka :) så denna perioden tänker jag inte säga att jag SKA va tillbaka innan, men jag tänker fan försöka ;D
Så nu får jag väl sluta med denna självömkan och ta tag i att bli frisk. Go Madde go!

Julveckan e här, jag va så sugen o hoppa in på jobb när jag va där (så störd) här hemma så flyttar Johan in med sina saker, där känner jag mig oxå skyldig att jag inte kan hjälpa till så mycket. Imorgon när vi har tvättid tar vi tag i organisering o städning tillsammans så vi e klara innan tjejerna kommer på torsdag, så de slipper allt kaos här.

Nu ska jag krypa upp till Johan som kollar Liverpool få lite kärlek o tröst, kanske en puss mot den onda foten.

XoXo

En liten rapport från den sjukskrivne...jag vill inte va sjukskriven längre, jag vill jobba igen.
Inte en bra vecka för foten, d läker fint på ena sidan men på utsidan så ser d inte lika bra ut, men jag försöker tänka positivt :)

Ja jag breakade i tisdags lite blygsamt (som inte uppfattades) här i bloggen att vi bestämt oss för att flytta ihop o vi e väl i stort sett klara, typ förrådet kvar o d e väl d som e d jobbigaste. Det känns konstigt (positivt dock), vi har ju praktiskt taget redan bott ihop men vi har ändå haft våra egna space lixom o jag har ensam kunnat bestämma allt för d har varit mitt, o om d inte varit ordning så som jag vill ha d så har jag inte kunnat gå o irritera mig för d har bara varit mitt eget ansvar men nu så e vi två om d o vissa dagar i veckorna kommer vi va fyra om d.
För några veckor sen när d va lite spänningar och väldigt sårade känslor så jag trodde inte att vi skulle vara så nära att flytta ihop faktiskt som d nu blev, jag trodde att vi skulle vara ett par fast med olika boende, men vi redde ut allt såpass bra att vi kom överens till slut och pratade ut om olika scenarion som vi kommer möta, att vi båda ska räkna in varandra i de beslut som kommer behöva fattas.
Nu e vi iaf överens så detta kommer bli super, e ganska övertygad faktiskt. Johan e så söt, detta tillhör ett utav hans bättre beslut i livet säger han, d e väl fint :)
Så jag ska bli sambo :) Woop Woop
Jag ska bo ihop med en kille igen...d e ju sjukt ju.
Många har ju redan frågat varför så lång tid, men jag har inte känt att d har varit rätt innan, eller jo rätt men inte varit rätt tid för det, plus att som jag sagt innan att jag ville ju så gärna klara mig själv, jag har ju alltid trott att jag inte kunde nånting o att jag inte kunde vara själv. Det har jag ju bevisat för andra men allra mest för mig själv.
Så nu ska jag o min soon-to-be-sambo mysa upp oss i soffan o bara va innan vi kryper till sängs <3

XoXo

Jag undrar ofta vad jag gjort för att förtjäna en så fantastisk, så sjuuuukt fin och helt fantastiskt underbar kille som dig i mitt liv. Du är godhjärtad och vill folk omkring dig väl, du är så mycket mer än vad folk tror om dig och jag önskar att alla kunde se vad jag ser när jag ser på dig och jag önskar att du själv kan inse hur fin du verkligen är. Om du bara visste hur mycke kärlek du har utav många människor i ditt liv, du ser ner på dig själv och många gånger undrar jag vad tidigare personer som varit viktiga i ditt liv gjort mot dig eller sagt till dig för att du inte kan se det vi ser i dig. För mig har du alltid varit en helt fantastisk person, du har alltid varit den där snälla killen med det stora leendet o stora hjärtat, och jag är så glad att vi kom varandra närmre för lite mer än 2 år sen, att jag fått lära känna ditt riktiga jag och att du vågade öppna dig för mig, att du fick förtroendet och litade på mig så pass mycket att du berättade saker du aldrig berättat för någon annan.
Du har funnits för mig när allt kändes skit och när det kändes som att inget skulle bli bra igen, och du va den som tog mig i din famn och bara höll om mig när jag behövde det som mest, och trots att din värld samtidigt raserades o du fick genom den hårda vägen veta vilka som var äkta mot dig så fanns du ändå där för mig. Lika mycket som du fanns för mig ville jag vara där för dig. Idag är jag så glad att allt det ledde till det vi har idag, att trots allt jobbigt vi fått gå igenom, alla "fel" förhållande och all smärta i de beslut som fattats så e d vi, you and me.
Alla fantastiska saker du säger och alla dina känslor, trodde inte nån kunde känna så för någon, än mindre för mig men jag e glad att jag får uppleva den sortens kärlek o att den är med dig.

Jag kan inte sluta att tänka på dig och jag vill verkligen inte sluta tänka på dig heller.
Jag vill vara den du vågar berätta saker för, jag vill vara den person du litar mest på, jag vill vara den sista du tänker på när du somnar och den första du tänker på när du vaknar, jag vill vara den du kan tänka dig att hålla handen även när vi är 80 år.
Vill alltid att du ska veta att du är min bästa vän o jag vill att du alltid ska vara min bästa vän o mer än gärna vara min kärlek <3


Att d skulle bli vi två trodde jag aldrig när jag såg dig första gången för snart 10 år sen. Vi hade våra liv på varsitt håll o vem kunde tro att vi ens skulle se åt varandra någonsin o än mindre att vi nu ska flytta ihop o bli sambos <3

Jag älskar dig Johan o hoppas på många många år framöver

XoXo

Jag lever...känns som att mina inlägg börjar så här ganska ofta nu, jag vill skriva men jag får en blockad känns d som, har ingen aning om varför men jag kan just nu inte riktigt sortera o få rätt på allt jag tänker o på alla känslor inom mig.

Kan iaf berätta att d va 4 veckor sen jag opererade min fot o d går framåt. Jag e trött på att gå hemma, men efter lördagen/söndagen så har jag förstått lite o att tänka på mig själv. Tog stygnen i torsdags, jag va pigg o glad, såg fram emot att stygnen äntligen skulle tas o jag kunde bli av med d stora förbandet som jag gått med i 3 veckor. Väl inne hos distriktssköterskan så pratade vi massa o jag va med o tittade när hon tog stygnen o d va inget konstigt med det lixom. När hon skulle ta sista stygnet vid stortån så började jag känna mig lite konstig o tänkte: "kan inte va hungrig nu, åt ju innan" o när hon va klar så fick jag bara ur mig: "skulle jag kunna få ett glas vatten?" Hon reste sig upp, sänkte ner mig direkt o öppnade fönster, sen satt hon sidan om o pratade med mig innan hon fixade vatten till mig. Efter ett litet tag kom hon in med vatten och sade till mig: "du kan snart få resa dig, nu börjar du få färg i ansiktet igen och verkar lite klarare nu." Till slut kunde jag få lämna när hon såg att jag klarade av det men hon sade till mig flera gånger att sånt händer o man kan inte kontrollera allt i kroppen tyvärr, tror hon märkte att jag kände mig väldigt obekväm att visa mig svag.
Så ja, jag heter Madde o höll på att svimma när de tog stygnen i foten ;D sjukaste ju, har klarat av andra saker men d skulle jag inte klara av att fixa lätt.
Foten halverades direkt kändes d som, o min kära klumpsko e sjuuuukt stor, men foten e inte tillräckligt liten för att komma i en sko ännu...så jag får ju dras med klumpen ett tag till.
Dagen innan hade vi "råkat" boka tid för tatueringar på mig, Carro o Anders så på torsdagseftermiddagen blev d ännu en tatuering på kroppen. Även om d va spontant så hade jag bestämt mig för texten redan när jag o Johan va i Turkiet men jag ville inte tatuera mig där då för tatuera sig i Turkiet e nog inte riktigt jag faktiskt, men nu har jag iaf den.

På lördagen så hade Johan pokerkväll här med grabbarna o jag satt o glodde på fotboll hela kvällen. D e ganska mys faktiskt o bara vara när de spelar poker, konstigt nog tycker jag om o bara sitta bredvid, kolla o lyssna på dem. Jag e ju precis ingen hejare på poker så d e bara skoj att se o höra, och fatta nada ;)
Under kvällen messade jag med Carro o vi bestämde oss för lite lussebak o kolla fotbollen tillsammans på söndagen.
Så söndagen blev bestämd att vara hos dem med bak, fotboll o lite grillning. Sjukt mysigt som alltid. Min favoritkille va glad som alltid, jag o Johan badade honom o allt o bara myste massor, helt underbart.

Jag har denna veckan försökt vara still o vila foten ganska mycket för den har svullnat lätt på kvällen o jag vill inte råka ut för nåt som kan försena att jag får börja jobba så nu ska jag ta d lugnt. Vi har personalfest på lördag, o allt hänger på foten om jag ska med eller inte. När den jävla p-festen äntligen e på min lediga helg så kommer d nåt annat emellan d va väl fasiken ;D tror d e nån som inte vill att jag ska va med på de festerna o ändå e jag inte värst på dem ;P

I måndagskväll hade vi en Kl-träff, vi brukar försöka ha d en gång om året runt julen o spela julklappsspelet. Det e lika trevligt varje gång :) har tur som har så många fina kollegor omkring mig, det va ju mer kul o träffas nu när jag inte träffat dem på hur länge som helst känns d som.

Det saknar jag o d tar hårt på mig, att va ifrån jobb o va ifrån d sociala. Vet att jag skrivit d innan men som sagt jag e en jobbmänniska o älskar att ha d där sociala hela tiden.

Nu e d dax för lite lunch. Om några timmar kommer Johan hem o då blir d räkor, mys osv.

XoXo