Jag e ingen människa som borde va sjukskriven, jag e sååå uttråkad.
Nu har jag iofs börjat kolla på One Tree Hill, älskar den serien, men kan erkänna att man tröttnar på att glo på tv/film hela tiden. Det har fått mig att inse att jag inte e där längre, för ett par år sen kunde jag glo på både serier o filmer i maraton, jag visste allt om serier o jag hade sett alla nya filmer, nu så e d mer så att råkar jag snubbla över en film så glor vi på den. Vi har roligare in real life istället o jag e glad att Johan oxå gärna gör saker än att bara titta på tv.

Min fot, ja hur e d med den? Den e där, jag har ont emellanåt men d e mest typ spänning eller ett tryck precis vid tårna men d försvinner ibland, annars tycker jag faktiskt inte d e så farligt längre. Ja jag orkar inte gå så länge för blir snabbt trött o överanstränger jag mig så e jag helt slut i både foten o benet :)
Jag har skaffat mig lite projekt här hemma, igår hämtade Johan o Max en sekretär till mig som jag köpte på blocket o skänkte mitt gamla skrivbord till Nina.
Så jag har börjat pyssla lite. Fixar lite åt tjejerna, fixar lite inför julen, jag har ju egentligen mycket tid. E så uttråkad eller nog mer rastlös, så jag knappt sover om nätterna längre.
När Johan kommer hem så e jag så toppad o törstar efter det sociala. D e ju inte bara Johan som jobbar, utan nästan alla vänner oxå o dessutom vill jag ju inte tvinga hit alla här ;)

Nu fortsätter jag med mitt One Tree Hill-tittande o sen ska jag nog fixa vidare tills Johan kommer hem o hoppas på myskväll.

Förresten världens tack till Johan, Max o Mia som hjälpte mig igår med sekretären. Ni e underbara o älskar er, tack till er som ställt upp så mycket på mig <3

XoXo

Jag lever :D
I torsdags ångrade jag mig ca 30ggr/timmen att jag gjort operationen. Tjejerna kom på kvällen, de reagerade lite på att jag gick på kryckor o att jag hade stort bandage på foten, men slappnade av efter ett litet tag. Under fredagen gick d som en berg-o-dalbana. På kvällen kom Ekstrands o vi hade taco-kväll och kollade fotboll. Så mys <3
På lördagen åkte Johan o tjejerna till Landskrona för kalkonmiddag med hans familj. De åkte buss o tåg o tjejerna va helt lyriska. Jag stannade hemma, ville inte riskera nåt med foten men hade en ganska smärtfri dag så jag hoppade över lite tabletter mitt på dagen. Jag hade lovat tjejerna att vi skulle ha myskväll o kolla film allihopa tillsammans eftersom jag inte kunde vara med dem på dagen, så vi tittade på zootropolis o de va helt inne i filmen, d va nog iofs jag o Johan oxå ;)
Min "smärtfria" dag tog igen sig på söndagen, först kändes d bra o jag va med på lite aktiviteteter ståendes så senare fick foten ta stryk.
Ville så gärna fixa o dona för Johans dag (fars dag), har haft så dåligt samvete att jag inte kunde fixa o göra lika mycket som förra året så jag kanske överansträngde foten lite, till slut satt jag på en stol med benet upp på diskbänken o d gick ju faktiskt bra då. Som tur va hade jag o tjejerna valt hans present redan i somras. Det var en ljuslykta från Majas cottage där det stod "pappa, är glad att just du är min pappa".
De valde mellan den o nån tavla. Tycker d e lite speciellt när de själva fick vara med o fixa/välja.
Hade även dåligt samvete för att jag ännu en gång inte kunde åka till min pappa. Efter vi ätit skickade Max mess o efter ett litet tag kom hela min familj till oss så vi firade alla pappor i familjen <3 tjejerna blev så glada när alla kom o de fick busa massor med alla. D roligaste e att barn brukar va ganska avvaktande mot mina bröder men dessa två älskar dem o kan busa o ha sig direkt med dem.
Pappa läste saga för tjejerna innan de skulle lägga sig, så han va mer populär än oss denna kväll ;)

Jag har redan blivit uttråkad av sjukskrivningen, försöker leta projekt hela tiden nu ;D
Tror att jag har ett bra projekt på gång nu faktiskt.
Tänkte köra iväg lite filmer nu oxå, kollar ju ändå bara streaming. Barnfilmerna behåller jag o mina boxar. Disneyfilmerna e ett måste att ha kvar, plus att barnen får lite mer filmval än att glo på samma film hela tiden. Ni kan va lugna, när tjejerna e hos oss så sitter de inte framför tvn hela tiden om ni nu fått den uppfattningen.
Vi sorterade bland leksakerna igår oxå, den sorteringen kommer va ett minne blott när de kommer nästa gång men d blev bra nu iaf ;D

Julen e redan förberedd, jag e klar med alla julklappar, planeringen e typ klar oxå, jag e ju sjukskriven hela julen så jag kan ju baka o fixa inför julafton i lugn o ro. Julkorten är fixade o klara. Jag e t o m typ klar med födelsedagspresenter till januaribarn.
Johan har lite kvar så kanske kan hjälpa honom hemifrån, han fick ju min lillebror i klapplottningen.
Jag brukar ändå va klar med julklappar typ vid novemberlönen, men så fort jag fick op-tiden så tänkte jag att jag måste fixa klart allt eftersom jag inte visste hur jag skulle reagera eller hur ont jag skulle ha.
Skönt dock att jag slipper all crazy peeps när de ska jaga runt efter julklappar ;)

Nu ska jag fixa lite i mitt skrivbord o allt scrapbooking-material.

XoXo

Vad kallar man varandra? Precis det är ju en ganska bra fråga.

Jag är en tjej som är 31 år gammal...31 år (!!)....

Innan jag blev 30 var jag gift och var husägare men ett halvår innan jag skulle fylla 30 så ville jag lämna mitt äktenskap, mitt hus och det liv jag hade då. Kompisar och bekanta runtomkring skulle skaffa sitt första barn, vissa skulle skaffa sitt andra/tredje barn, någon kollade hus och några planerade bröllop, men jag lämnade allt d där för att vara själv, för att jag inte mådde bra i d livet jag hade. Jag fick åldersnoja deluxe eftersom jag skulle fylla 30 och andras liv startade medan jag gick o blev singel. Singel- d ordet kunde jag identifiera mig med snabbt och det beskrev min civilstatus. SÅDÄR, enkelt ju eller hur?!...
Käftsmällen kom från folkbokföringen och Helsingborgs tingsrätt, min civilstatus blev plötsligt SKILD!!! Det ordet ekade i huvudet, innan 30 år så stod d att jag var Skild, SKILD! När man gjort upplysning på mig så står det så och ordet förföljde mig, jag kände mig som 50+ men jag vande mig vid det till slut :)

Under ett halvårs tid va jag singel o levde mitt liv som singel, jag skaffade mig en ny bästa vän som stöttade mig och som lyssnade på allt en tjej kan behöva ventilera om som singeltjej ;) de flesta av mina tjejkompisar hade ju ett förhållande så d va enklare att snacka med honom om allt möjligt. Han kunde ventilera om sitt singelliv o tjejtrouble till mig. Vi va bara vänner, vi va bästa vänner.
Där, efter några månader där vi umgicks typ dygnet runt antingen tillsammans eller i telefon med varandra så hände nånting, jag fick känslor för min bästa vän och vågade inte erkänna nånting...inte för mig själv o definitivt inte för honom, ville ju inte förlora min bästa vän. Men andra hade sett d vi va blinda för o förde oss samman. Vi strulade lite "den där" kvällen men inget mer. Under 2 veckor träffades vi men varken som "bara vänner" eller som i ett "kärleksförhållande", vi va ingenting under de där 2 veckorna.

Nyårsafton 2014 hade vi paktat tidigare under hösten att va vi båda singlar den 31 december så firar vi nyår ihop. D blev så för vi va ju inte i förhållande o vi räknades fortfarande som singlar.
När de kompisar som visste om oss frågade vad vi var så kallades vi etikettlösa, eller räknades vi som KK? Hade jag KK som en etikett??? Bara d känns knas att jag, Madde hade haft det som etikett? Kan man ha/vara KK trots att d e känslor inblandat?

På min 30-årsdag blev jag bjuden på överrasknings-dejt med honom, då hade vi bestämt oss för att vi ger d en chans med dejting innan vi går ut med nånting, vi jobbar ihop oxå så vi ville ju ändå testa oss fram o va försiktiga så vi inte förstörde nåt, varken jobbmässigt eller vänskapsmässigt.
Så då fick vi iaf en etikett på oss:
Vi dejtade- check på den.

Vi dejtade i ca 1 månads tid o sen bestämde vi oss för att d va vi, vi var i ett förhållande, vi va inte längre singlar. Ännu en etikett som var beskrivande då- check på den.

Det var så mycket enklare när man va liten, första kärleken, då va man ihop för att man lekte tillsammans i sandlådan, sen kom skoltiden, då frågade man chans. Och då kunde man ju få d skriftligt, man frågade chans på en liten lapp: ja, kanske eller nej, och så kryssade killen i vilket svar han valde eller så va d ens kompis som sprang till killen o frågade chans, då hade man iaf ett vittne ;)

När man kom upp i åldern, kommer jag knappt ihåg hur man ens visste om man var i förhållande eller inte.
Gymnasiet va väl mer åt samma håll, höll man på med samma kille några gånger o man bestämde sig för att man inte skulle träffa andra så va man nog i ett förhållande.
Den gemensamma nämnaren i alla dessa olika stadier så kallade man sig pojk- eller flickvän lätt o slätt. Enkel beskrivning- check på den oxå.

Sen efter d kanske man flyttade ihop, ja då blev man sambo, man förlovade sig eller helt enkelt gifte sig då va d lätt att definiera civilstatusen- check.

MEN om man då som vi, vi e tillsammans- vi bor inte ihop o vi e inte förlovade/gifta, vi e ett par!
Det är när man pratar med andra som iaf jag tänker på det. 31 år gammal, har jag en pojkvän eller vad kallas det?
Pojkvän låter så ungt på nåt sätt, killvän känns knas o manvän låter ännu värre.
"Min man" då låter d som vi e gifta men ändå låter d mest okej på nåt sätt.
Så vad säger man efter en viss ålder när man egentligen kanske räknat med att man ska ingå i ett visst fack?
Är standarden att man ska va sambo/gift efter en viss ålder?

Kärleken va enklare när man va liten, jag jagade killar från start, jag skulle gifta mig med storebrors kompis på "syllans" leka o sen skulle jag gifta mig med ett utav dagbarnen hos Agneta. Friade t o m till en kille på kyrkans barntimmar.
Som sagt enklare när man va liten, mina föräldrar har gift sig 3 ggr om man följer min teori hur barn kommer till, man skulle gifta sig o då blev ett barn till :) en helt fantastisk syn på kärleken kan jag tycka. Jag va alltid en romantiker som trodde att kärleken kunde övervinna allt oavsett vilka förutsättningar som fanns. Min dröm o fantasi var den typiska romantiken och kärleken i filmer. Dock förstördes den bilden ju mer verkligheten kom närmre o fantasin minskade, man förstod att kärlek inte alltid e som på film.

Johan fick till sig: "jaha har ni ett förhållande, ni har ju inte skrivit d på Facebook"
Så där ligger ju tydligen ribban för 2000-talets förhållande, d måste stå på Facebook för att va på riktigt men fortfarande e min undran:
Vad kallar man varandra i vardagen när man pratar med folk? Vad är man efter en viss ålder?

XoXo

Hej hopp! Då va jag tillbaka efter ett litet uppehåll....
Förra veckan va jag hos ortopeden o skulle checka min högerfot, den jag hade så ont i när vi va i Stockholm. Jag sade att jag haft ont i den sen början av oktober men då visade han större intresse för min vänsterfot. Jag har ju tänkt att jag skulle operera bort knutorna (både in- och utsida av foten) på den foten eftersom de e störst på den men eftersom jag hade fått smärtor på höger så kände jag att den va mest kritisk.
Han trodde att d bara va en inflammation i högerfoten så jag skulle få antiinflammatoriskt att käka.
Jag va helt inställd på att det va väntetid på op så jag förväntade mig att detta skulle ske efter jul o nyår.
Sen sade han att ja men då slipper du kanske julruschen då, jag bara:"fast jag gillar jobba julen o jag gillar att jobba"
Så när jag sen fick tiden den 9 så förstod jag att julen va borträknad (jag trodde 9/12) men sen kom chocken: "den nionde, nästa vecka"
"NÄSTA VECKA??!!"

Så jag åkte direkt till jobb för att berätta o fixa o dona med mina tider.

Såklart e ju detta bra för mig o min fot o förhoppningsvis blir allt bra till slut, men jag har så dåligt samvete för Johan, min familj, mina vänner o tjejerna som kommer imorgon och framförallt jobb. Känns som jag sviker alla nu när planer måste ställas in eller skjutas upp o jag vet jobb står kvar trots att jag e borta men d känns ju ändå.

Idag har jag gjort operationen. De va jättefina o trevliga där.
Mitt under operationen fick jag ont så de fick lugna ner mig eftersom jag fick lite panik... men nu e d gjort iaf, blev dock sjukskriven längre än jag trodde.
Johan har varit jättefin mot mig o hjälpt mig hela kvällen o mina föräldrar som både körde mig in o hämtade mig.
Har precis bäddat ner mig, har så ont just nu o har gråtit flera gånger under kvällen men har tagit smärtstillande inför natten. Hoppas kunna somna så jag slipper känna nåt. När jag reser mig blir jag illamående o snurrig så d e ju ganska jobbigt.
Så nu ska jag försöka sova bort smärtorna

XoXo