Vad kallar man varandra? Precis det är ju en ganska bra fråga.

Jag är en tjej som är 31 år gammal...31 år (!!)....

Innan jag blev 30 var jag gift och var husägare men ett halvår innan jag skulle fylla 30 så ville jag lämna mitt äktenskap, mitt hus och det liv jag hade då. Kompisar och bekanta runtomkring skulle skaffa sitt första barn, vissa skulle skaffa sitt andra/tredje barn, någon kollade hus och några planerade bröllop, men jag lämnade allt d där för att vara själv, för att jag inte mådde bra i d livet jag hade. Jag fick åldersnoja deluxe eftersom jag skulle fylla 30 och andras liv startade medan jag gick o blev singel. Singel- d ordet kunde jag identifiera mig med snabbt och det beskrev min civilstatus. SÅDÄR, enkelt ju eller hur?!...
Käftsmällen kom från folkbokföringen och Helsingborgs tingsrätt, min civilstatus blev plötsligt SKILD!!! Det ordet ekade i huvudet, innan 30 år så stod d att jag var Skild, SKILD! När man gjort upplysning på mig så står det så och ordet förföljde mig, jag kände mig som 50+ men jag vande mig vid det till slut :)

Under ett halvårs tid va jag singel o levde mitt liv som singel, jag skaffade mig en ny bästa vän som stöttade mig och som lyssnade på allt en tjej kan behöva ventilera om som singeltjej ;) de flesta av mina tjejkompisar hade ju ett förhållande så d va enklare att snacka med honom om allt möjligt. Han kunde ventilera om sitt singelliv o tjejtrouble till mig. Vi va bara vänner, vi va bästa vänner.
Där, efter några månader där vi umgicks typ dygnet runt antingen tillsammans eller i telefon med varandra så hände nånting, jag fick känslor för min bästa vän och vågade inte erkänna nånting...inte för mig själv o definitivt inte för honom, ville ju inte förlora min bästa vän. Men andra hade sett d vi va blinda för o förde oss samman. Vi strulade lite "den där" kvällen men inget mer. Under 2 veckor träffades vi men varken som "bara vänner" eller som i ett "kärleksförhållande", vi va ingenting under de där 2 veckorna.

Nyårsafton 2014 hade vi paktat tidigare under hösten att va vi båda singlar den 31 december så firar vi nyår ihop. D blev så för vi va ju inte i förhållande o vi räknades fortfarande som singlar.
När de kompisar som visste om oss frågade vad vi var så kallades vi etikettlösa, eller räknades vi som KK? Hade jag KK som en etikett??? Bara d känns knas att jag, Madde hade haft det som etikett? Kan man ha/vara KK trots att d e känslor inblandat?

På min 30-årsdag blev jag bjuden på överrasknings-dejt med honom, då hade vi bestämt oss för att vi ger d en chans med dejting innan vi går ut med nånting, vi jobbar ihop oxå så vi ville ju ändå testa oss fram o va försiktiga så vi inte förstörde nåt, varken jobbmässigt eller vänskapsmässigt.
Så då fick vi iaf en etikett på oss:
Vi dejtade- check på den.

Vi dejtade i ca 1 månads tid o sen bestämde vi oss för att d va vi, vi var i ett förhållande, vi va inte längre singlar. Ännu en etikett som var beskrivande då- check på den.

Det var så mycket enklare när man va liten, första kärleken, då va man ihop för att man lekte tillsammans i sandlådan, sen kom skoltiden, då frågade man chans. Och då kunde man ju få d skriftligt, man frågade chans på en liten lapp: ja, kanske eller nej, och så kryssade killen i vilket svar han valde eller så va d ens kompis som sprang till killen o frågade chans, då hade man iaf ett vittne ;)

När man kom upp i åldern, kommer jag knappt ihåg hur man ens visste om man var i förhållande eller inte.
Gymnasiet va väl mer åt samma håll, höll man på med samma kille några gånger o man bestämde sig för att man inte skulle träffa andra så va man nog i ett förhållande.
Den gemensamma nämnaren i alla dessa olika stadier så kallade man sig pojk- eller flickvän lätt o slätt. Enkel beskrivning- check på den oxå.

Sen efter d kanske man flyttade ihop, ja då blev man sambo, man förlovade sig eller helt enkelt gifte sig då va d lätt att definiera civilstatusen- check.

MEN om man då som vi, vi e tillsammans- vi bor inte ihop o vi e inte förlovade/gifta, vi e ett par!
Det är när man pratar med andra som iaf jag tänker på det. 31 år gammal, har jag en pojkvän eller vad kallas det?
Pojkvän låter så ungt på nåt sätt, killvän känns knas o manvän låter ännu värre.
"Min man" då låter d som vi e gifta men ändå låter d mest okej på nåt sätt.
Så vad säger man efter en viss ålder när man egentligen kanske räknat med att man ska ingå i ett visst fack?
Är standarden att man ska va sambo/gift efter en viss ålder?

Kärleken va enklare när man va liten, jag jagade killar från start, jag skulle gifta mig med storebrors kompis på "syllans" leka o sen skulle jag gifta mig med ett utav dagbarnen hos Agneta. Friade t o m till en kille på kyrkans barntimmar.
Som sagt enklare när man va liten, mina föräldrar har gift sig 3 ggr om man följer min teori hur barn kommer till, man skulle gifta sig o då blev ett barn till :) en helt fantastisk syn på kärleken kan jag tycka. Jag va alltid en romantiker som trodde att kärleken kunde övervinna allt oavsett vilka förutsättningar som fanns. Min dröm o fantasi var den typiska romantiken och kärleken i filmer. Dock förstördes den bilden ju mer verkligheten kom närmre o fantasin minskade, man förstod att kärlek inte alltid e som på film.

Johan fick till sig: "jaha har ni ett förhållande, ni har ju inte skrivit d på Facebook"
Så där ligger ju tydligen ribban för 2000-talets förhållande, d måste stå på Facebook för att va på riktigt men fortfarande e min undran:
Vad kallar man varandra i vardagen när man pratar med folk? Vad är man efter en viss ålder?

XoXo

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Efter att jag skrev om vår förlossning hade jag ju även varit på min efterkontroll. Där frågade de om allt o lite till kändes d som. De frågade den frågan alla ställer när man fått barn, antingen ?vill du ha en till eller bara rakt o slätt när kommer...

Torsdagen den 9 augusti va för mig en vanlig dag, lite mer magont än jag hade haft under hela graviditeten. På kvällen vid 19-tiden skulle vi uppträda uppe i byn med Joyvoice-kören. Väl där skämtade vi fram o tillbaka om att mitt vatten skulle gå m...

För 3 veckor sen hade vi vårt RUL. Mina förväntningar va skyhöga, vi skulle få se vår lilla bula igen o nu skulle vi förhoppningsvis få veta vilket kön d va oxå. Johan jobbade först, vi hade fått tiden på eftermiddagen så d kändes som en låååång vän...

Jag tänkte skriva lite om bulan, vår efterlängtade bulan. Som jag skrivit innan fick vi ett missfall som tog hårt på oss, men tack vare våra vänner o min familj så reste vi oss tillsammans, starkare. Missfallet fick vi den 4 november. Ca 2 vec...

Han med stort H, ja d e han jag har i mitt liv och det är jag så tacksam för. Johan du är en sjukt underbar kille, med ett hjärta av guld, du e snäll och öppen mot alla, oavsett vem det är. Jag önskar så att du själv insåg hur mycket du e värd o...