Nu kommer ett sånt deprimerande inlägg där jag ska gnälla lite. Men där e ändå glädje i inlägget oxå :)

Jag har blivit tvingad av min kropp att erkänna mig defeated, jag e sjuk. Inte sådär som jag e vanligtvis sådär sjuk i huvudet utan sjuk som att ligga-hemma-o-inte-göra-nåt-ansträngande-alls-sjuk :(

Johan har varit en helt underbar kille (som han iofs e annars oxå) men att han stått ut och inte lämnat vid första bästa utväg. Jag tyckte själv att jag hade hög feber förra gången när jag hade influensa men nu vet vi att så va inte fallet. Som jag berättade hade jag feberfrossa natten till tisdag o va helt utslagen på tisdagen, på natten till onsdagen hade jag tydligen oxå yrat en massa så stackars Johan hade inte kunnat slappna av ordentligt o sovit väldigt lite. Jag själv har inget minne alls av detta, men d har iaf skrämt upp mig lite för jag har pratat med 1177 på eget bevåg. Denna fina pojkvän jag har gick hem på lunchen igår för att kolla mig. Han har aldrig sett mig så här sjuk o jag har inte varit så här illa sen jag va liten. Mamma va oxå här igår för att kolla mig lite. Igår kväll kändes d som att d skulle vända för febern avtog lite o Johan fick äntligen lite sömn, dock fick jag ingen sömn, somnade halv 4 av olika anledningar.
Men när han sen skulle säga hejdå innan jobb så såg jag oron i hans ögon o han fick fram:"hur e d?"
D enda jag kunde få fram imorse va "inte alls bra". Han övervägde att stanna hemma för han ville inte lämna mig när jag va så dålig som jag blivit igen... Jag skickade iväg honom ändå men innan han lämnade kom han tebax o sade att han kommer hem på lunchen igen, så söt :)

Jag väntade på att klockan skulle bli 8 så jag kunde ringa vårdcentralen. Fick tid klockan 10. Kom in tog ett snabbtest i halsen o sen va d bara o vänta, när jag väl fick komma in igen visade d sig att d va inte den bakterien de hade förväntat sig men att d va en bakterie så de va tvugna att ta ännu ett prov som e lite mer säkert...såklart med min tur...
Skulle inte jobba på resten av veckan eftersom d va smittsamt...
Fick iaf penicillin o han skulle höra av sig om d behövdes annan medicin.
Jag har inte haft penicillin sen jag va liten så jag hoppas på att d hjälper mig direkt nu då precis som Pia sade till mig :)
Helt förstörd åkte vi till Apoteket på jobb o sen gick jag in på kontoret för att sjuka mig resten av veckan.
Det e så lätt för mig att peppa andra o förstå, o få dem att förstå, men när jag själv e på den sidan så e jag typ helt knäckt, vi människor e en störd art tror jag ;)
Idag e iaf första dagen jag fått i mig mer än bara glass o massa febernedsättande ;)

Johan kom hem på lunchen :)
jag förstår inte hur jag kan fått sån tur o få en så fin kille som bryr sig så mycket o vill ta hand om mig, trots att jag känt mig som världens sämsta flickvän o helst den sista veckan då lixom :)
Mamma e oxå så glad över att jag har Johan i mitt liv som verkligen bryr sig så mycket om mig.

Mina fina vänner o kollegor som hört av sig o bara sagt så fina grejer o erbjudit att hjälpa mig, asså guld värda
Nu ikväll när jag satt o kollade tv o precis fått i mig några tuggor mat så ringde d på dörren o kunde inte komma på vem d skulle va, men utanför stod fina Ina o Malin med en liten chokladask som en krya-på-dig-present. Så chockad men så glad :) fast d första jag får fram va:"åh nej jag vill inte smitta er" haha ja men jag tänkte ju på dem ;) men så fint blev ju nästan rörd ju, e inte så van vid sånt här :)
De åkte direkt igen, ville ju som sagt inte smitta dem så bjöd inte in dem (sorry girls) men tack, så fint <3

Tjejerna kom till Johan idag o jag fick bild o film på dem. De saknade mig massa o jag saknar dem <3

Btw så fick Johan dopinbjudan idag o han va ju bjuden med plus one a.k.a flash ;D hahaha så jävla kul, Johan o flash kommer vara på plats :D

Nu ska jag bädda ner mig o försöka sova, har inte bestämt mig om jag ska ligga på tvären i min stora säng nu ;) kommer sakna att sova bredvid Johan men vill absolut inte smitta tjejerna.

XoXo