Vart tar självförtroendet vägen? Jag har än så länge lyckats gå ner 35kg och det känns bra och många frågar gärna i samband med detta om mitt självförtroende har blivit mycket bättre. Klart det har blivit lite bättre, men jag har en väldigt lång väg att gå gällande mitt självförtroende. Tänk så här jag har levt nästan hela mitt liv med dåligt självförtroende och noll kärlek till mig själv, det går inte bara över en natt, folk förstår inte detta riktigt inte ens de runt om mig som säger att de har kasst självförtroende. Jag förstår inte ens att jag har förändrats, jag vet att jag har mindre storlekar i kläder, jag vet själv med mig att jag klart blivit mindre i ansiktet, d e typ d jag uppfattat av mig själv. Det tog typ 6 månader när jag såg att jag minskat i en spegelbild, men den bilden e typ glömd nu för jag känner mig som innan och då tar självförtroendet en jättedipp direkt. Så tro inte att självförtroendet bara ökar sådär för alla, d gör d kanske för många men inte för mig, d sitter för djupt rotat i mig, jag har levt med mobbing sen jag va liten, jag har många gånger levt med självmordstankar, har haft svårt att känna livslust och jag har levt med att jag själv aldrig gillat mig. Det är svårt att komma över detta. Ibland har jag klart bra dagar men oftast så känns d som innan. Något som oxå ekar ibland e en kommentar jag fick för många år sen när jag mådde så pass dåligt att jag inte ville leva längre, "men de skulle inte låta någon mobba nån utav dem." d e inte så att de frågade om de fick säga vad de ville och få mig att må så pass dåligt som jag verkligen gjorde. Barn och ungdomar kan vara så sjukt elaka och de mobbar för minsta lilla. Det e inte lätt.

Sen i september har jag fått många komplimanger och det e jätteskoj men jag har fortfarande lika svårt att ta emot komplimanger :)
I USA så ifrågasatte jag mig själv hela tiden och jag ifrågasatte karuseller och säkerheten, fick lite onda blickar av resesällskapet, men d e ju tyvärr så jag fungerar. Jag vet att ingen känner mig där o så men den fungerar inte riktigt för mig, jo i vissa fall men de e väldigt fåtal. Vi va på stranden, jag o Sandra och barnen gick längs stranden och då kände jag mig sjukt osäker, Sandra och barnen bara lixom kunde njuta medan jag gick med alla mina hjärnspöken och det förstör lite för mig själv och där va ju folk som e större än mig osv. men som sagt jag förstör för mig själv.
Vi var även i en vattenpark och där trodde jag att jag skulle dö, när jag äntligen hade byggt upp mig själv lite så skulle vi gå runt där, stå still i köer i bara badkläder, åka runt på badringar osv....skjut mig! Det var absolut inte självförtroendehöjande. Jag försökte tänka att ingen bryr sig ju om mig men d ligger ändå kvar i huvudet.

Det som stärkte mig lite va att jag ändå trots mitt självförtroende så provade jag på nya saker och jag tänjde lite på mina egna gränser som tex både stranden och vattenparken där jag egentligen annars hade hoppat helt o hållet och än en gång hindrat mig själv, men d gjorde jag inte. Jag åkte karuseller jag vanligtvis aldrig hade åkt annars :)

Jag ska jobba med mig själv lite mer. Sandra tycker att jag kanske skulle gå och prata med nån men jag e ju inte sån, jag tycker inte om att prata om mig själv, jag e mer än lyssnare, jag pratar gärna men inte om mig själv :)

Jag tänker kämpa men tro inte att bara för att jag går ner i vikt eller får alla komplimanger så har jag plötsligt världens självförtroende eller jättekärlek till mig själv.
Det är mycket i mitt liv som fått mig att vara osäker, hata mig själv och folk som trampat på mig på flera olika sätt, så det är mycket jag ska ta mig igenom.

XoXo

 

Tiina

6 juni 2013 20:51

Du är jättefin och har alltid varit, TA ÅT DIG! :)

missmaddeluttan

26 juni 2013 22:10

Awwwe tack fina du :)

 

olivia

4 juli 2013 13:26

maddiiiis - du är grym o super fin! saknar våra stängningar!!

missmaddeluttan

21 juli 2013 00:07

Du e grym Olivia!!! Tack finaste ? saknar dig som bara den överhuvudtaget :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Efter att jag skrev om vår förlossning hade jag ju även varit på min efterkontroll. Där frågade de om allt o lite till kändes d som. De frågade den frågan alla ställer när man fått barn, antingen ?vill du ha en till eller bara rakt o slätt när kommer...

Torsdagen den 9 augusti va för mig en vanlig dag, lite mer magont än jag hade haft under hela graviditeten. På kvällen vid 19-tiden skulle vi uppträda uppe i byn med Joyvoice-kören. Väl där skämtade vi fram o tillbaka om att mitt vatten skulle gå m...

För 3 veckor sen hade vi vårt RUL. Mina förväntningar va skyhöga, vi skulle få se vår lilla bula igen o nu skulle vi förhoppningsvis få veta vilket kön d va oxå. Johan jobbade först, vi hade fått tiden på eftermiddagen så d kändes som en låååång vän...

Jag tänkte skriva lite om bulan, vår efterlängtade bulan. Som jag skrivit innan fick vi ett missfall som tog hårt på oss, men tack vare våra vänner o min familj så reste vi oss tillsammans, starkare. Missfallet fick vi den 4 november. Ca 2 vec...

Han med stort H, ja d e han jag har i mitt liv och det är jag så tacksam för. Johan du är en sjukt underbar kille, med ett hjärta av guld, du e snäll och öppen mot alla, oavsett vem det är. Jag önskar så att du själv insåg hur mycket du e värd o...