Vi pratade mycke med varandra innan vi båda lämnade våra relationer.

Vi pratade ofta om relationer, framtiden o så. Han berättade att han ville ha två barn men hon gärna kunde tänka sig fler, vi kom nog aldrig riktigt in på varför jag inte hade barn men han sade många gånger att jag skulle bli en bra o underbar mamma och när jag va redo skulle d bli bra lixom.

Efter att vi båda blivit singlar blev d ju mer framtidsprat.
Han frågade mig mycke vad jag tänkte om allt, dels d jag skrivit innan om jag kunde tänka mig att gifta mig igen o så. O jag hade ju ändå redan ställt in mig på att va ensam så jag brydde mig inte jättemycke att tänka på framtiden så.
Då föll sig frågan rätt om barn oxå, jag vet ju sen innan att han vill ju gifta sig nångång men barnfrågan blev ju mer aktuell. Han har ju redan 2 fina flickor o han hade sagt att han ville bara ha 2 barn, fast nu hade han ändrat sig efter sitt förhållande. Om han träffade rätt person skulle han kunna tänka sig barn med henne.

Tänk vad mycke som förändras under de olika livsstegen man tar.
Jag skulle bara gifta mig en gång o d skulle va livet ut, han hade friat o skaffat 2 barn precis så som han hade tänkt.

Barn för mig vet jag fortfarande inte, jag e lite rädd att jag kanske e för gammal, jag vet att idag skaffar många barn sent men ändå lixom, jag ser d alltid annorlunda om d gäller andra.

O nu stapplar man sig fram o försöker känna sig fram i de här livsstegen.
Jag tänker iaf inte tänka för mycke utan tänker försöka ta dagen som den kommer

XoXo