Livet i dimman fortsättning...

Mitt i allt detta som hände med mig så började jag prata med J på jobb, vi har alltid varit vänner o så men inte pratat nåt mer ingående på privatlivet, men nåt fick mig att berätta för honom hur d egentligen va i mitt liv (detta för mig va väldigt olikt mig att avslöja nåt om mitt liv)
Han öppnade sig för mig oxå, jag blev jättechockad för jag trodde de hade superförhållande, vilket antagligen folk säkert tänkt om mig oxå.

Samtidigt hamnade jag mitt upp i en härva på jobb, jag o J fick jobba tight ihop o började snacka mer o mer.
En dag gick vi o käkade tillsammans på familia (antagligen där folks skitsnack startade) allt kändes som vanligt, men på kvällen fick jag ett mess: "så då va man hemlös, kan jag ringa" vi pratade ganska länge, han lämnat sitt förhållande, hon va då gravid, o han visste att han skulle få skit, jag lovade att finnas där för honom. Dagen efter samlade vi ihop vår grupp o gick ut o käkade, pratade o kollade fotboll, bara fanns där för J.
Dagen efter på jobb fick jag mess från M om att d gick rykten om mig o J på jobb, att han lämnade för min skull. Jag blev riktigt ledsen o skickade direkt till J o undrade vad han hade sagt, han blev arg för att jag va ledsen o att nån spred såna saker, jag va ledsen för jag tyckte inte våra ex förtjänade nåt sånt, plus att hans ex va höggravid o ville absolut inte att hon skulle utsättas för den stressen. Dessutom visste bara mina närmsta vänner att jag hade lämnat så varför gör man så mot andra?
J hade blivit den jag anförtrodde mig till o han anförtrodde sig till mig men vår vänskap störde tydligen folk.
Redan där tänkte jag att nej jag kan inte umgås med honom om folk ska hålla på o sprida massa, men de som va nära mig, stöttade mig/oss sade till mig att släng inte bort vänskapen o ger du efter så tror folk att ni haft nåt att dölja. Så vi slutade inte umgås o vår vänskap blev bara starkare o starkare. Han hade ingen relation till mitt ex så d va så mycke lättare att prata med honom om allt.

To be continued...

XoXo

D va sjukt längesen jag skrev, typ augusti 2013.
Vad har hänt i mitt liv sen dess?

2014 va ett omtumlande år för mig. Eller ja 2014 för mig var, hur ska jag säga utan att jag låter som en hemsk människa? Jag lämnade mitt förhållande och han har ju varit en stor del av mitt liv så länge, men vi hade blivit för mycke kompisar i vårt förhållande o vi kunde inte komma ur den spiralen och jag kände mig inte som mig längre, jag ville hela tiden fly från den jag var där hemma.
Vad menade jag då med att låta hemsk? Jo samtidigt som det var hemskt att avsluta en så stor del av mitt liv så va sommaren 2014 samtidigt en av de bästa somrarna för mig.
Jag hade äntligen hittat en stor del av mig genom fotbollen igen och med det fick jag så många nya vänner.
Både nya o gamla vänner fick mig att öppna mig, fick mig att se mig som en person som till slut vågade va ärlig mot mig själv. Jag vågade step out of the box.
Många märkte min förändring, vissa tog d bra o vissa tog d helt åt skogen.
Jag o M hittade tebax till varann, vi körde många fina vinkvällar.
Hela sommaren va jag ute o drack, träffade folk, festade o levde som att d inte kom nån morgondag.
Folk började ana att nåt va fel o ju mer folk som ifrågasatte desto mer flydde jag mig själv o d gick så långt att jag söp tills jag knappt kunde kontrollera mig, jag mindes inget av vad som hände vissa nätter. De flesta såg ju bara att jag festade, men för mig va alkoholen min flyktväg från mig, från mitt liv. Samtidigt som jag va säker på att jag inte ville längre så har jag ju ändå haft dåligt samvete.

To be continued...

XoXo