När jag avslutade vårt förhållande i somras var inte min tanke att jag skulle träffa nån ny snabbt, utan bara ta livet som d kom o bara vara. Även om jag inte va singel så länge, typ lite mer än ett halvår så kändes d ändå skönt att bara få tänka på sig själv.
Jag hann ju med o leva en del av mitt singelliv ändå på de här månaderna, d va ju inte helt fel d heller... Jag o J umgicks jättemycket, vi va varandras wingmen, dock lyckades jag mer med tjejerna än vad killarna i umgänget gjorde ;) fick både pussas, hångla o nån kväll va d en tjej som visade brösten bara sådär. Jag e bra på att ragga tjejer även om jag själv e ute efter killar ;)

Men nånstans så tänkte jag att jag skulle nog aldrig hitta nån, jag va verkligen inte rädd eller orolig för den tanken, jag trivdes nästan med den tanken precis som jag skrivit tidigare.

Min största oro eller iaf tankar om mitt singelliv va ju att när många av mina kompisar skaffade barn eller gifte sig eller öht tog stora kliv i sina liv så gick jag o blev singel precis innan jag skulle fylla 30 år... Ofta sade jag till mina vänner: "nu kommer jag bara dejta ensamstående pappor, för vem i min ålder har inte skaffat barn osv.så jaha ska jag bara dejta yngre killar då?!var o när ska jag hinna dejta nån?"

Jag har alltid sagt att jag aldrig skulle kunna va tillsammans med nån på jobb, ställde in mig på att dejta yngre killar, plus att inte dejta ensamstående pappor- för d e ju trots allt ett svårt liv att ta sig an.
Vad händer då i mitt liv? Jo jag går o kärar ner mig i min bästa vän som jobbar på samma jobb är 3 år äldre och har 2 barn... I rest my case...

Man kan inte styra kärleken eller känslorna.

XoXo

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Efter att jag skrev om vår förlossning hade jag ju även varit på min efterkontroll. Där frågade de om allt o lite till kändes d som. De frågade den frågan alla ställer när man fått barn, antingen ?vill du ha en till eller bara rakt o slätt när kommer...

Torsdagen den 9 augusti va för mig en vanlig dag, lite mer magont än jag hade haft under hela graviditeten. På kvällen vid 19-tiden skulle vi uppträda uppe i byn med Joyvoice-kören. Väl där skämtade vi fram o tillbaka om att mitt vatten skulle gå m...

För 3 veckor sen hade vi vårt RUL. Mina förväntningar va skyhöga, vi skulle få se vår lilla bula igen o nu skulle vi förhoppningsvis få veta vilket kön d va oxå. Johan jobbade först, vi hade fått tiden på eftermiddagen så d kändes som en låååång vän...

Jag tänkte skriva lite om bulan, vår efterlängtade bulan. Som jag skrivit innan fick vi ett missfall som tog hårt på oss, men tack vare våra vänner o min familj så reste vi oss tillsammans, starkare. Missfallet fick vi den 4 november. Ca 2 vec...

Han med stort H, ja d e han jag har i mitt liv och det är jag så tacksam för. Johan du är en sjukt underbar kille, med ett hjärta av guld, du e snäll och öppen mot alla, oavsett vem det är. Jag önskar så att du själv insåg hur mycket du e värd o...