Jag sitter just nu uppe i Åkersberga, är på en styrelseutbildning. det är ganska intressant men jag e ju inte van vid att sitta så mycket och mest lyssna och så.

Först vill jag skriva om min vän, hon skrev ett inlägg på sin blogg som borde hyllas.

Sandra 

Något sånt här borde alla föräldrar göra när de fått veta vad deras barn håller på med. Tycker definitivt inte att de som föräldrar överreagerat eller gjort fel.

Jag själv har varit mobbad till och från i mitt liv och det har inte varit enkelt, har mått fruktansvärt dåligt och många gånger ville jag ta livet av mig för jag orkade inte. Jag har haft tur som haft vänner/familj som hjälpt mig och visat mig bort från självmordstankarna.

Jag vill slå ett slag för Friends organisation, där vi alla kan läsa om vad de gör, och när man ändå gjort det så kan man ju skänka ett bidrag på 20:-, skicka ett sms där du skriver FRIENDS till 72980

Skickade själv precis iväg ett mess.

Idag för 4 veckor sen gjorde jag en livsförändring, jag gick igenom en Gastric Bypass-operation. Jag ångrar ingenting men ville inte berätta då, för det är så många som har så mycket åsikter och jag kände att jag inte ville ha dem innan det var dags. Nu efteråt bryr jag mig inte vad folk tycker och anser för jag mår sjukt bra och jag känner mig starkare hela tiden och det känns underbart.

Jag började min resa den 20/8 med att gå på pulverdiet inför OP och sen dess fram till idag har jag gått ner 17-18kg och jag e superglad för det.

Jag ser inte operationen som en lösning på allt, utan jag ser det som min hjälp på vägen. Jag hoppas att jag slutar att sluta mig som person utan vågar leva och njuta lite av livet. Helst av allt, att kanske få uppleva ett liv av att en dag kanske kan få bli mamma. Jag var 16 år gammal när jag fick veta att jag antagligen skulle ha svårigheter att bli gravid, kanske inte ens kunna bli det. 16 år är ganska tidigt att få veta en sån sak när man inte tänker i de banorna just då. Jag lärde mig att leva med tanken att jag vill ändå inte ha barn, det är ju alltid lättare så slipper besvikelsen/förtvivlan bli så stor, tror man iaf.

Det jag tänker göra nu är att kämpa och ändra mitt beteende.

Svårast nu efter OP för mig är alla måltider. Jag ska äta 6ggr /dag, bara det är ju ett stort steg för mig, innan åt jag 1-2 ggr/dag. Jobbet kommer nog oxå bli en svår nöt att knäcka, ska prata med dem.

Detta är min kamp och jag hoppas jag kommer lyckas   

XoXo