Jag undrar ofta vad jag gjort för att förtjäna en så fantastisk, så sjuuuukt fin och helt fantastiskt underbar kille som dig i mitt liv. Du är godhjärtad och vill folk omkring dig väl, du är så mycket mer än vad folk tror om dig och jag önskar att alla kunde se vad jag ser när jag ser på dig och jag önskar att du själv kan inse hur fin du verkligen är. Om du bara visste hur mycke kärlek du har utav många människor i ditt liv, du ser ner på dig själv och många gånger undrar jag vad tidigare personer som varit viktiga i ditt liv gjort mot dig eller sagt till dig för att du inte kan se det vi ser i dig. För mig har du alltid varit en helt fantastisk person, du har alltid varit den där snälla killen med det stora leendet o stora hjärtat, och jag är så glad att vi kom varandra närmre för lite mer än 2 år sen, att jag fått lära känna ditt riktiga jag och att du vågade öppna dig för mig, att du fick förtroendet och litade på mig så pass mycket att du berättade saker du aldrig berättat för någon annan.
Du har funnits för mig när allt kändes skit och när det kändes som att inget skulle bli bra igen, och du va den som tog mig i din famn och bara höll om mig när jag behövde det som mest, och trots att din värld samtidigt raserades o du fick genom den hårda vägen veta vilka som var äkta mot dig så fanns du ändå där för mig. Lika mycket som du fanns för mig ville jag vara där för dig. Idag är jag så glad att allt det ledde till det vi har idag, att trots allt jobbigt vi fått gå igenom, alla "fel" förhållande och all smärta i de beslut som fattats så e d vi, you and me.
Alla fantastiska saker du säger och alla dina känslor, trodde inte nån kunde känna så för någon, än mindre för mig men jag e glad att jag får uppleva den sortens kärlek o att den är med dig.

Jag kan inte sluta att tänka på dig och jag vill verkligen inte sluta tänka på dig heller.
Jag vill vara den du vågar berätta saker för, jag vill vara den person du litar mest på, jag vill vara den sista du tänker på när du somnar och den första du tänker på när du vaknar, jag vill vara den du kan tänka dig att hålla handen även när vi är 80 år.
Vill alltid att du ska veta att du är min bästa vän o jag vill att du alltid ska vara min bästa vän o mer än gärna vara min kärlek <3


Att d skulle bli vi två trodde jag aldrig när jag såg dig första gången för snart 10 år sen. Vi hade våra liv på varsitt håll o vem kunde tro att vi ens skulle se åt varandra någonsin o än mindre att vi nu ska flytta ihop o bli sambos <3

Jag älskar dig Johan o hoppas på många många år framöver

XoXo

Jag lever...känns som att mina inlägg börjar så här ganska ofta nu, jag vill skriva men jag får en blockad känns d som, har ingen aning om varför men jag kan just nu inte riktigt sortera o få rätt på allt jag tänker o på alla känslor inom mig.

Kan iaf berätta att d va 4 veckor sen jag opererade min fot o d går framåt. Jag e trött på att gå hemma, men efter lördagen/söndagen så har jag förstått lite o att tänka på mig själv. Tog stygnen i torsdags, jag va pigg o glad, såg fram emot att stygnen äntligen skulle tas o jag kunde bli av med d stora förbandet som jag gått med i 3 veckor. Väl inne hos distriktssköterskan så pratade vi massa o jag va med o tittade när hon tog stygnen o d va inget konstigt med det lixom. När hon skulle ta sista stygnet vid stortån så började jag känna mig lite konstig o tänkte: "kan inte va hungrig nu, åt ju innan" o när hon va klar så fick jag bara ur mig: "skulle jag kunna få ett glas vatten?" Hon reste sig upp, sänkte ner mig direkt o öppnade fönster, sen satt hon sidan om o pratade med mig innan hon fixade vatten till mig. Efter ett litet tag kom hon in med vatten och sade till mig: "du kan snart få resa dig, nu börjar du få färg i ansiktet igen och verkar lite klarare nu." Till slut kunde jag få lämna när hon såg att jag klarade av det men hon sade till mig flera gånger att sånt händer o man kan inte kontrollera allt i kroppen tyvärr, tror hon märkte att jag kände mig väldigt obekväm att visa mig svag.
Så ja, jag heter Madde o höll på att svimma när de tog stygnen i foten ;D sjukaste ju, har klarat av andra saker men d skulle jag inte klara av att fixa lätt.
Foten halverades direkt kändes d som, o min kära klumpsko e sjuuuukt stor, men foten e inte tillräckligt liten för att komma i en sko ännu...så jag får ju dras med klumpen ett tag till.
Dagen innan hade vi "råkat" boka tid för tatueringar på mig, Carro o Anders så på torsdagseftermiddagen blev d ännu en tatuering på kroppen. Även om d va spontant så hade jag bestämt mig för texten redan när jag o Johan va i Turkiet men jag ville inte tatuera mig där då för tatuera sig i Turkiet e nog inte riktigt jag faktiskt, men nu har jag iaf den.

På lördagen så hade Johan pokerkväll här med grabbarna o jag satt o glodde på fotboll hela kvällen. D e ganska mys faktiskt o bara vara när de spelar poker, konstigt nog tycker jag om o bara sitta bredvid, kolla o lyssna på dem. Jag e ju precis ingen hejare på poker så d e bara skoj att se o höra, och fatta nada ;)
Under kvällen messade jag med Carro o vi bestämde oss för lite lussebak o kolla fotbollen tillsammans på söndagen.
Så söndagen blev bestämd att vara hos dem med bak, fotboll o lite grillning. Sjukt mysigt som alltid. Min favoritkille va glad som alltid, jag o Johan badade honom o allt o bara myste massor, helt underbart.

Jag har denna veckan försökt vara still o vila foten ganska mycket för den har svullnat lätt på kvällen o jag vill inte råka ut för nåt som kan försena att jag får börja jobba så nu ska jag ta d lugnt. Vi har personalfest på lördag, o allt hänger på foten om jag ska med eller inte. När den jävla p-festen äntligen e på min lediga helg så kommer d nåt annat emellan d va väl fasiken ;D tror d e nån som inte vill att jag ska va med på de festerna o ändå e jag inte värst på dem ;P

I måndagskväll hade vi en Kl-träff, vi brukar försöka ha d en gång om året runt julen o spela julklappsspelet. Det e lika trevligt varje gång :) har tur som har så många fina kollegor omkring mig, det va ju mer kul o träffas nu när jag inte träffat dem på hur länge som helst känns d som.

Det saknar jag o d tar hårt på mig, att va ifrån jobb o va ifrån d sociala. Vet att jag skrivit d innan men som sagt jag e en jobbmänniska o älskar att ha d där sociala hela tiden.

Nu e d dax för lite lunch. Om några timmar kommer Johan hem o då blir d räkor, mys osv.

XoXo

Jag e ingen människa som borde va sjukskriven, jag e sååå uttråkad.
Nu har jag iofs börjat kolla på One Tree Hill, älskar den serien, men kan erkänna att man tröttnar på att glo på tv/film hela tiden. Det har fått mig att inse att jag inte e där längre, för ett par år sen kunde jag glo på både serier o filmer i maraton, jag visste allt om serier o jag hade sett alla nya filmer, nu så e d mer så att råkar jag snubbla över en film så glor vi på den. Vi har roligare in real life istället o jag e glad att Johan oxå gärna gör saker än att bara titta på tv.

Min fot, ja hur e d med den? Den e där, jag har ont emellanåt men d e mest typ spänning eller ett tryck precis vid tårna men d försvinner ibland, annars tycker jag faktiskt inte d e så farligt längre. Ja jag orkar inte gå så länge för blir snabbt trött o överanstränger jag mig så e jag helt slut i både foten o benet :)
Jag har skaffat mig lite projekt här hemma, igår hämtade Johan o Max en sekretär till mig som jag köpte på blocket o skänkte mitt gamla skrivbord till Nina.
Så jag har börjat pyssla lite. Fixar lite åt tjejerna, fixar lite inför julen, jag har ju egentligen mycket tid. E så uttråkad eller nog mer rastlös, så jag knappt sover om nätterna längre.
När Johan kommer hem så e jag så toppad o törstar efter det sociala. D e ju inte bara Johan som jobbar, utan nästan alla vänner oxå o dessutom vill jag ju inte tvinga hit alla här ;)

Nu fortsätter jag med mitt One Tree Hill-tittande o sen ska jag nog fixa vidare tills Johan kommer hem o hoppas på myskväll.

Förresten världens tack till Johan, Max o Mia som hjälpte mig igår med sekretären. Ni e underbara o älskar er, tack till er som ställt upp så mycket på mig <3

XoXo

Jag lever :D
I torsdags ångrade jag mig ca 30ggr/timmen att jag gjort operationen. Tjejerna kom på kvällen, de reagerade lite på att jag gick på kryckor o att jag hade stort bandage på foten, men slappnade av efter ett litet tag. Under fredagen gick d som en berg-o-dalbana. På kvällen kom Ekstrands o vi hade taco-kväll och kollade fotboll. Så mys <3
På lördagen åkte Johan o tjejerna till Landskrona för kalkonmiddag med hans familj. De åkte buss o tåg o tjejerna va helt lyriska. Jag stannade hemma, ville inte riskera nåt med foten men hade en ganska smärtfri dag så jag hoppade över lite tabletter mitt på dagen. Jag hade lovat tjejerna att vi skulle ha myskväll o kolla film allihopa tillsammans eftersom jag inte kunde vara med dem på dagen, så vi tittade på zootropolis o de va helt inne i filmen, d va nog iofs jag o Johan oxå ;)
Min "smärtfria" dag tog igen sig på söndagen, först kändes d bra o jag va med på lite aktiviteteter ståendes så senare fick foten ta stryk.
Ville så gärna fixa o dona för Johans dag (fars dag), har haft så dåligt samvete att jag inte kunde fixa o göra lika mycket som förra året så jag kanske överansträngde foten lite, till slut satt jag på en stol med benet upp på diskbänken o d gick ju faktiskt bra då. Som tur va hade jag o tjejerna valt hans present redan i somras. Det var en ljuslykta från Majas cottage där det stod "pappa, är glad att just du är min pappa".
De valde mellan den o nån tavla. Tycker d e lite speciellt när de själva fick vara med o fixa/välja.
Hade även dåligt samvete för att jag ännu en gång inte kunde åka till min pappa. Efter vi ätit skickade Max mess o efter ett litet tag kom hela min familj till oss så vi firade alla pappor i familjen <3 tjejerna blev så glada när alla kom o de fick busa massor med alla. D roligaste e att barn brukar va ganska avvaktande mot mina bröder men dessa två älskar dem o kan busa o ha sig direkt med dem.
Pappa läste saga för tjejerna innan de skulle lägga sig, så han va mer populär än oss denna kväll ;)

Jag har redan blivit uttråkad av sjukskrivningen, försöker leta projekt hela tiden nu ;D
Tror att jag har ett bra projekt på gång nu faktiskt.
Tänkte köra iväg lite filmer nu oxå, kollar ju ändå bara streaming. Barnfilmerna behåller jag o mina boxar. Disneyfilmerna e ett måste att ha kvar, plus att barnen får lite mer filmval än att glo på samma film hela tiden. Ni kan va lugna, när tjejerna e hos oss så sitter de inte framför tvn hela tiden om ni nu fått den uppfattningen.
Vi sorterade bland leksakerna igår oxå, den sorteringen kommer va ett minne blott när de kommer nästa gång men d blev bra nu iaf ;D

Julen e redan förberedd, jag e klar med alla julklappar, planeringen e typ klar oxå, jag e ju sjukskriven hela julen så jag kan ju baka o fixa inför julafton i lugn o ro. Julkorten är fixade o klara. Jag e t o m typ klar med födelsedagspresenter till januaribarn.
Johan har lite kvar så kanske kan hjälpa honom hemifrån, han fick ju min lillebror i klapplottningen.
Jag brukar ändå va klar med julklappar typ vid novemberlönen, men så fort jag fick op-tiden så tänkte jag att jag måste fixa klart allt eftersom jag inte visste hur jag skulle reagera eller hur ont jag skulle ha.
Skönt dock att jag slipper all crazy peeps när de ska jaga runt efter julklappar ;)

Nu ska jag fixa lite i mitt skrivbord o allt scrapbooking-material.

XoXo

Vad kallar man varandra? Precis det är ju en ganska bra fråga.

Jag är en tjej som är 31 år gammal...31 år (!!)....

Innan jag blev 30 var jag gift och var husägare men ett halvår innan jag skulle fylla 30 så ville jag lämna mitt äktenskap, mitt hus och det liv jag hade då. Kompisar och bekanta runtomkring skulle skaffa sitt första barn, vissa skulle skaffa sitt andra/tredje barn, någon kollade hus och några planerade bröllop, men jag lämnade allt d där för att vara själv, för att jag inte mådde bra i d livet jag hade. Jag fick åldersnoja deluxe eftersom jag skulle fylla 30 och andras liv startade medan jag gick o blev singel. Singel- d ordet kunde jag identifiera mig med snabbt och det beskrev min civilstatus. SÅDÄR, enkelt ju eller hur?!...
Käftsmällen kom från folkbokföringen och Helsingborgs tingsrätt, min civilstatus blev plötsligt SKILD!!! Det ordet ekade i huvudet, innan 30 år så stod d att jag var Skild, SKILD! När man gjort upplysning på mig så står det så och ordet förföljde mig, jag kände mig som 50+ men jag vande mig vid det till slut :)

Under ett halvårs tid va jag singel o levde mitt liv som singel, jag skaffade mig en ny bästa vän som stöttade mig och som lyssnade på allt en tjej kan behöva ventilera om som singeltjej ;) de flesta av mina tjejkompisar hade ju ett förhållande så d va enklare att snacka med honom om allt möjligt. Han kunde ventilera om sitt singelliv o tjejtrouble till mig. Vi va bara vänner, vi va bästa vänner.
Där, efter några månader där vi umgicks typ dygnet runt antingen tillsammans eller i telefon med varandra så hände nånting, jag fick känslor för min bästa vän och vågade inte erkänna nånting...inte för mig själv o definitivt inte för honom, ville ju inte förlora min bästa vän. Men andra hade sett d vi va blinda för o förde oss samman. Vi strulade lite "den där" kvällen men inget mer. Under 2 veckor träffades vi men varken som "bara vänner" eller som i ett "kärleksförhållande", vi va ingenting under de där 2 veckorna.

Nyårsafton 2014 hade vi paktat tidigare under hösten att va vi båda singlar den 31 december så firar vi nyår ihop. D blev så för vi va ju inte i förhållande o vi räknades fortfarande som singlar.
När de kompisar som visste om oss frågade vad vi var så kallades vi etikettlösa, eller räknades vi som KK? Hade jag KK som en etikett??? Bara d känns knas att jag, Madde hade haft det som etikett? Kan man ha/vara KK trots att d e känslor inblandat?

På min 30-årsdag blev jag bjuden på överrasknings-dejt med honom, då hade vi bestämt oss för att vi ger d en chans med dejting innan vi går ut med nånting, vi jobbar ihop oxå så vi ville ju ändå testa oss fram o va försiktiga så vi inte förstörde nåt, varken jobbmässigt eller vänskapsmässigt.
Så då fick vi iaf en etikett på oss:
Vi dejtade- check på den.

Vi dejtade i ca 1 månads tid o sen bestämde vi oss för att d va vi, vi var i ett förhållande, vi va inte längre singlar. Ännu en etikett som var beskrivande då- check på den.

Det var så mycket enklare när man va liten, första kärleken, då va man ihop för att man lekte tillsammans i sandlådan, sen kom skoltiden, då frågade man chans. Och då kunde man ju få d skriftligt, man frågade chans på en liten lapp: ja, kanske eller nej, och så kryssade killen i vilket svar han valde eller så va d ens kompis som sprang till killen o frågade chans, då hade man iaf ett vittne ;)

När man kom upp i åldern, kommer jag knappt ihåg hur man ens visste om man var i förhållande eller inte.
Gymnasiet va väl mer åt samma håll, höll man på med samma kille några gånger o man bestämde sig för att man inte skulle träffa andra så va man nog i ett förhållande.
Den gemensamma nämnaren i alla dessa olika stadier så kallade man sig pojk- eller flickvän lätt o slätt. Enkel beskrivning- check på den oxå.

Sen efter d kanske man flyttade ihop, ja då blev man sambo, man förlovade sig eller helt enkelt gifte sig då va d lätt att definiera civilstatusen- check.

MEN om man då som vi, vi e tillsammans- vi bor inte ihop o vi e inte förlovade/gifta, vi e ett par!
Det är när man pratar med andra som iaf jag tänker på det. 31 år gammal, har jag en pojkvän eller vad kallas det?
Pojkvän låter så ungt på nåt sätt, killvän känns knas o manvän låter ännu värre.
"Min man" då låter d som vi e gifta men ändå låter d mest okej på nåt sätt.
Så vad säger man efter en viss ålder när man egentligen kanske räknat med att man ska ingå i ett visst fack?
Är standarden att man ska va sambo/gift efter en viss ålder?

Kärleken va enklare när man va liten, jag jagade killar från start, jag skulle gifta mig med storebrors kompis på "syllans" leka o sen skulle jag gifta mig med ett utav dagbarnen hos Agneta. Friade t o m till en kille på kyrkans barntimmar.
Som sagt enklare när man va liten, mina föräldrar har gift sig 3 ggr om man följer min teori hur barn kommer till, man skulle gifta sig o då blev ett barn till :) en helt fantastisk syn på kärleken kan jag tycka. Jag va alltid en romantiker som trodde att kärleken kunde övervinna allt oavsett vilka förutsättningar som fanns. Min dröm o fantasi var den typiska romantiken och kärleken i filmer. Dock förstördes den bilden ju mer verkligheten kom närmre o fantasin minskade, man förstod att kärlek inte alltid e som på film.

Johan fick till sig: "jaha har ni ett förhållande, ni har ju inte skrivit d på Facebook"
Så där ligger ju tydligen ribban för 2000-talets förhållande, d måste stå på Facebook för att va på riktigt men fortfarande e min undran:
Vad kallar man varandra i vardagen när man pratar med folk? Vad är man efter en viss ålder?

XoXo

Hej hopp! Då va jag tillbaka efter ett litet uppehåll....
Förra veckan va jag hos ortopeden o skulle checka min högerfot, den jag hade så ont i när vi va i Stockholm. Jag sade att jag haft ont i den sen början av oktober men då visade han större intresse för min vänsterfot. Jag har ju tänkt att jag skulle operera bort knutorna (både in- och utsida av foten) på den foten eftersom de e störst på den men eftersom jag hade fått smärtor på höger så kände jag att den va mest kritisk.
Han trodde att d bara va en inflammation i högerfoten så jag skulle få antiinflammatoriskt att käka.
Jag va helt inställd på att det va väntetid på op så jag förväntade mig att detta skulle ske efter jul o nyår.
Sen sade han att ja men då slipper du kanske julruschen då, jag bara:"fast jag gillar jobba julen o jag gillar att jobba"
Så när jag sen fick tiden den 9 så förstod jag att julen va borträknad (jag trodde 9/12) men sen kom chocken: "den nionde, nästa vecka"
"NÄSTA VECKA??!!"

Så jag åkte direkt till jobb för att berätta o fixa o dona med mina tider.

Såklart e ju detta bra för mig o min fot o förhoppningsvis blir allt bra till slut, men jag har så dåligt samvete för Johan, min familj, mina vänner o tjejerna som kommer imorgon och framförallt jobb. Känns som jag sviker alla nu när planer måste ställas in eller skjutas upp o jag vet jobb står kvar trots att jag e borta men d känns ju ändå.

Idag har jag gjort operationen. De va jättefina o trevliga där.
Mitt under operationen fick jag ont så de fick lugna ner mig eftersom jag fick lite panik... men nu e d gjort iaf, blev dock sjukskriven längre än jag trodde.
Johan har varit jättefin mot mig o hjälpt mig hela kvällen o mina föräldrar som både körde mig in o hämtade mig.
Har precis bäddat ner mig, har så ont just nu o har gråtit flera gånger under kvällen men har tagit smärtstillande inför natten. Hoppas kunna somna så jag slipper känna nåt. När jag reser mig blir jag illamående o snurrig så d e ju ganska jobbigt.
Så nu ska jag försöka sova bort smärtorna

XoXo

I lördags efter att jag skrivit det där suuuuperlånga inlägget så följde hela lilla familjen med upp till affären o Apoteket. Tjejerna fick varsin väska med Mimmi på, Olivia bar den direkt som en axelremsväska, så sött :) när vi pratade med folk på jobb så var de som eld o lågor när de berättade att de skulle till Maya, d va ju kalaslördag ju ;)
När vi kom hem så va d massa lek tillsammans och sen lunch och hör o häpna, vi alla sov middag, t o m jag... :D men Gud va trött jag blev efter det...

Sen va d äntligen dax för kalaset o tjejerna höll låda ganska bra direkt o där kom mer barn så d va full rulle hela tiden, försökte få de lite lugna med tanke på deras hosta, men att försöka stilla två energiknippen e som att försöka lägga ut en handduk på stranden i motvind ;)
När vi väl va hemma igen va d 2 småtjejer som däckade direkt.

Söndagen va d fullt ös från start, tjejernas farmor o farfar skulle komma på lunch och vi alla lekte o hade oss med barnen så de va så toppade. Efter lunchen va d dax för en liten middagslur, o vi fick väcka tjejerna annars hade vi nog aldrig kommit iväg. Vi skulle käka middag med Ekstrands, så mys. Carro hade gjort lasagne o d har jag inte ätit sen jag va liten, tyckte aldrig om lasagne men sjukt gott va d faktiskt....iofs som vanligt när vi käkar där :)
Sen kollade vi fotboll eller ja HIF....tyvärr förlust igen....efter matchen va d hemgång.
Som vanligt e d lite svårare för dem att somna när d e sista natten, denna gången sade vi inget förrän morgonen, men de känner ju d på sig....

Så snabbt vardagen kommer igen, man va borta i en helg o allt var underbart, vardagen smyger sig snabbt på, jobbet o måsten o minisemestern känns som ett minne blott ;) vilan känns definitivt som ett minne blott ;D

Igår va d både jobb o tvättid. Jag gjorde soppa med musslor igår o kvällen tillägnades till fotboll, först Stockholmsderby och sen Liverpool mot United. Dock sistnämnda matchen höll jag på att somna typ 1300ggr, gick t o m in i sängen innan Johan o vi brukar alltid lägga oss samtidigt.

Veckan e oxå helt fullspäckad känns d som, massa jobb o på torsdag ska vi på konsert med massa underbaringar <3
Sen ska vi fira underbaraste 30-åringarna i helgen kombinerat med jobb :)

Snart dax för mig att jobba så får väl slita mig från ledigheten ;)

XoXo

Sjukt dålig som inte bloggat på år och dar. Vet inte varför, d har bara inte blivit prioriterat. Jag lever...står på benen i alla fall :)
Lägenheten o trädgården i finfint skick, har redan fixat inför vintern, tror dock oxå jag e den enda som tänker så här ;)
Just nu e jag uppe tidigt, varit vaken sen 03:44...skjut mig! Fast d e ganska mys ändå o lyssna på de andra som snarkar ihop :) tjejerna e här, typ snuviga o hostiga....som vanligt när de kommer, och O har öroninflammation.
När de va här förförra gången va d så sött, O kunde verkligen inte somna o hon ville absolut inte att Johan fick gå, hon kände nog på sig att hon skulle till dagis dagen efter så hon ville ju va nära pappa hela tiden, så skulle han fixa nåt som han höll på med så hon kröp upp till mig i soffan o så pratade vi om mörkret ute. Johan gick ut iaf och så sade O att pappa va nog rädd för mörkret, så han skulle få sitta hos henne sen. Vi pratade om detta i några minuter o jag förklarar att pappa e inte rädd, han e ju stor o stark o räddar oss oavsett vad som händer. Pappa skulle aldrig låta nånting hända dem o så, sen efter ett tag säger hon:" vi har det ganska bra, vi har en pappa, en Madde o en mamma som räddar oss från mörkret."
Förra gången de va här va det ju kalas för A och det blev super, det blev ett långbord i hela vardagsrummet o alla 20 fick plats faktiskt. Det skulle inte bli så mycket paket, men det blev överdrivet mycket :D Båda fick ju paket, d e ju så svårt när de e så nära i åldern, men snart så kan man iaf förklara. Min familj, ja vännerna där räknar jag som min familj, de hade lagt ihop till ett jättefint kök till A o jag blev helt rörd av vad de gjort för barnen :) så mycket grejer de här två damerna har nu, d kanske e tur att de typ har tre hem ;D
På söndagen när vi berättade att d va dagis dagen efter kom nästa fundering av O, många tankar i den damen. Då ville ju hon inte va på dagis, hon ville hellre att de skulle va med oss, "jaha men d går ju inte, vi måste ju jobba för att få pengar." Men d tyckte inte hon o så sade jag "men om vi ska vara hemma med er vem ska då betala allt för oss så vi kan ha det såhär?" Det skulle hennes mamma göra. Låter ju inte helt fel o gå hemma o nån annan får betala allt ;)
Tänk om man kunde va barn igen o inte ha några bekymmer, då skulle livet vara så mycket enklare :)

Sen jobbade jag typ 2 dagar den veckan efter att de varit här, sen skulle jag va ledig i typ 1 vecka. Dock va Johan iväg på lite studiebesök med ledningen så jag hade lite egentid o bara var. Fast d värsta va att deras studiebesök va i vår kära huvudstad och de skulle komma hem på torsdagen vid typ sjutiden. Det gjorde dem, då satt jag redo att packa i mina saker i kabinväskan för på fredagen 6:45 så gick flyget mot Stockholm för oss två :D hade vi vetat d tidigare så hade ju Johan stannat kvar däruppe o jag hade kommit upp kanske redan på torsdagen, men vi bokade flyget typ 1-2v. innan vi fick veta att de skulle upp till Stockholm, så typiskt lixom.
Ja som sagt på fredagen åkte vi upp till Stockholm. Jag älskar stockholm, en underbar stad, inte som mitt Helsingborg såklart men underbart. Vi kom väl upp typ runt halv åtta-tiden o tog flygbussen in till city o sen strosade vi omkring lite, först va där ju inte öppet nånstans o sen när man kom på tillbakavägen va d ganska stor skillnad o detta bara på typ en halvtimme.
Vi va lite överallt, satte oss nere vid vattnet när solen strålade som mest o bara njöt, käkade lunch på nån liten italiensk restaurang, sååå gott.
Senare på dagen åkte vi till hamnen där färjan skulle avgå o satt på terminalen tills d va dax. Tur vi kan roa oss så tiden går lite snabbare iaf.
När vi väl va på färjan så hittade vi vår hytt, premium va d ju då så vi hade ju en egen del men låst dörr in till vår hyttavdelning typ. Faktiskt ganska mysigt i hytten o vi hade dubbelsäng, viktigt kan jag ju tala om ;)
När vi fixat oss lite gick vi ner till restaurangerna, vi kände absolut inte för buffé så vi hittade nån grillrestaurang o d va gott. Vi gick in på taxfree efteråt o handlade lite till oss som vi kunde ha senare på kvällen, efter att vi varit ute i färjepartyt ;) dit kom vi aldrig kan jag säga....
På morgonen hade jag ställt klockan så vi inte missade frukosten, d va ju frukostbuffé så vi gick ner o d va många som tänkte att de skulle ha frukosten sista timmen o vi bara:"fuck vilka köer" men när vi kom fram så sade hon"men ni har specialfrukost så ni ska till grillrestaurangen" o vi två gick med stora leende från kön o va inte ett dugg ledsna för att vi fick gå till den andra restaurangen ;)
När vi kom dit o gav våra biljetter så serverade dem oss mousserande vin och visade oss buffén. Inte alls lång kö, tyvärr äter jag med ögonen ibland, det såg ju så gott ut men Johan fick ju nästan allt mitt oxå, dock ställde jag upp o tog hans vin som han inte "orkade" ;)
Tillbaka till hytten o slog ihjäl några timmar där för att sen käka lunch, gå runt på båten, mysa, shoppa och satte oss en runda i pianobaren o lyssnade på musik, mys.
När vi kom till Stockholm igen på kvällen hade Johan redan bokat taxin så vi kom snabbt till hotellet o vilket hotell. Fattar inte att d va så billigt, d va så fint där o fin standard o d låg på Kungsholmen. Ska vi dit igen ligger detta hotellet ganska bra på listan, betalade 1075kr för en natt o d tycker inte jag va farligt faktiskt. När vi hade gjort vid oss gick vi ut på en liten date o bara myste. Hela helgen blev mys lixom. På söndagen låg vi kvar i sängen ganska länge, försökte dra ut på tiden så vi va kvar tills utcheckningen för sen va d ganska lång tid innan vi skulle flyga...
när det väl va dax så gick vi in till city, älskar att vara ute o gå bara sådär, satte väskan o fortsatte ut mot butikerna. Jag shoppade faktiskt inte nånting i Stockholm :O ja jag vet chockerande va?! Dock blev jag förälskad i ett par ljuslyktor men fattade inte den förälskelsen förrän vi satt på Arlanda o d va ju lite försent, har hittat dem på nätet men frakten e 195kr såsom d e nån som tänkt beställa från Zara Home så kanske vi kan sambeställa ;)
Vi käkade iaf lite lunch så d får va min stockholmsshopping. Maten va god o personalen va okej men vi kan säga som så, hade jag gått på toan innan maten kom hade jag aldrig käkat där, EVER!!!

Väl sen på Arlanda kollade vi parfymer o grejer, hittade en ny favvis men den va dyr så jag började googla o hittade den till sjukt bra pris så den klickades hem, köpte även julklapp till Johan.
Väl i Ängelholm möttes vi av lillebror o Mia.
Borta jävligt bra o skönt men hemma bäst!

Väl hemma va d så kallt så jag tror d sprang pingviner inne i vardagsrummet. Vi hade bestämt att inte sätta igång värmen förrän vi va hemma efter Stockholm eftersom jag har kallhyra, kan säga att nu e här värme iaf.

Ledig på måndagen och det behövde jag kan jag tala om. Redan på fredagen fick jag ont i högerfoten, har såna knölar på mina fötter, och det blev ju absolut inte bättre när vi va ute o gick hela tiden, men när jag nästan grät av smärtorna så fick jag ge mig o inse att d kanske va dax o höra av mig till ortopeden, som jag borde gjort för flera år sen. Så på min lediga dag har jag äntligen bokat tid, ska dit siste oktober o så får vi se hur d går sen....

Sen har d varit jobb resten av veckan o igår kom tjejerna hit <3
Idag ska vi fira Maya som blir 13 på måndag...var har tiden tagit vägen?

Nu käkar vi iaf lite frukost allihop o jag ska snart gå upp till jobb o Apoteket, jag e helt mörbultad i hela kroppen, men måste ha mina piller...

Hur mår jag? En fråga jag inte vill eller kan besvara riktigt. Vi kan säga som så att jag har känt mig lite si o så, till o från de senaste 2-3 veckorna, men mår väl bra.

Dax o ta tag i dagen på riktigt nu då.

XoXo