Jag lever o mår bra, har jobbat ganska mycket och haft mycke saker för mig känns d som.
Huset är sålt helt nu o allting överlämnat sen en vecka tebax, d känns skönt att allt d e avslutat men samtidigt så e d nån annan som nu bor i allt d som vi ändrat o gjort lixom. Det mest positiva e ju oxå att han verkade verkligen vilja ha huset, han va med i budgivningen i nästan 2 månader.

Och med Johan går allting jättebra, vi e sådär irriterande nykära o har snart till o med vatt ett par i ett halvår, bara en sån sak :)
Han e verkligen hur fin som helst och jag e så glad att vi funnit varandra.
Jag har aldrig känt ett behov av att få komplimanger eller att få bekräftelse heeeela tiden, men Johan ger så himla mycket hela tiden o d e ganska mysigt samtidigt som jag har svårt att tro på d ibland. Eller ja nu tror jag mer på honom än innan, jag har så svårt att ta komplimanger och har ju alltid haft ganska kasst självförtroende. Förra året växte mitt självförtroende mer o mer men sen kom en dipp antagligen i och med allas skitsnack o alla känslor fram o tebax o alla bråk med personer i mitt liv, det tog hårt o jag va down.
Johan e ju en av de anledningar till att jag stärks i mig själv hela tiden och jag e så glad för honom.
Jag kan verkligen inte se honom som den person som folk varnat mig för eller snackat skit om för han e absolut inte så i min närhet o har aldrig varit.
Det som säkerligen varit jobbigt för honom e ju att jag hela tiden varit skeptisk eller typ negativ till hans komplimanger (såklart inte alltid) men jag har lixom ifrågasatt hur en person kan känna så om och för mig, o ja d har ju sina anledningar såklart, d e mycket som sätter sina spår.
Jag e verkligen jättekär i honom och han e verkligen jättekär i mig, jag har lixom börjat inse detta och han har ju sagt d i några månader nu o jag kan själv se d i hans blickar o höra d i hans röst. Han har ju sagt oxå att han känner väldigt starkt för mig, att han e hur kär som helst i mig, d har jag hela tiden (tyvärr) tänkt att ja men d har han säkert sagt till de flesta tidigare men när personer kommer som känt honom länge, säger att de aldrig sett honom som han e nu eller sett honom så här kär, då känns d ju genast extra fint o jag känner mig speciell på nåt sätt.

Och jag måste faktiskt erkänna så här nu i efterhand att jag e sjukt glad att alla hans ex inte har varit rätt för honom, och att vi står tillsammans nu och att vi klarat av allt trots allt som varit.

I Love you just the way you are,
precis som du säger till mig när vi hör Bruno Mars.

XoXo