I torsdags hittade jag min gamla bok med dikter.
Jag läste igenom och så mycket känslor som revs upp.
Ja en del som jag skrivit skrev jag redan vid typ 10-års ålder o d märktes, jag har alltid varit kär i kärleken, alltid levt i en romantisk fantasivärld, jag har alltid levt i en annan värld, för har den största delen av mitt liv velat fly "the real World".

Jag lade ut en dikt jag skrivit efter att få höra att jag kanske aldrig kan bli gravid eller ha väldiga svårigheter och vilka fina människor jag har omkring mig, som bara kom o kramade mig o bara gav mig så mycket kärlek o deras tankar. Att få veta att mina känslor berörde, att vissa hade känt precis samma känsla, men tänk att de tankarna jag hade som 16-åring kunde beröra personer idag.
Jag va helt tårögd hela dagen som personer kom o kramade om mig o berättade deras tankar om texten eller när jag såg deras ögon tåras.
Tack till er alla finisar som bara finns där o bara ger massa kärlek <3

Redan innan jobb i fredags va en allmänt känslosam dag o hela mitt huvud va helt upp o ner. Vissa känslor som kom upp igen efter nån månads vilande kom upp igen o d känns jobbigt att de inte försvunnit men jag kan helt enkelt inte styra d o ingen kan tala om för mig heller att inte känna så eller vifta bort d, tyvärr har d varit så alldeles för ofta att personer i mitt liv bara viftat bort vad jag känner o d e ju en av de 100 anledningarna till att jag inte öppnar mig så lätt heller.

XoXo