Kollade på little couple igår. Jag tycker så mycket om det programmet, de e så söta ihop o de e så godhjärtade o jag blir så varm att d finns såna människor fortfarande.
De har nu fått hem deras Will i dessa avsnitten.
De har fått kämpa hela sina liv, både mot samhällets syn om vad som e rätt o såklart allt annat som kommer med att vara kortväxt. De fann varandra o ville klart skaffa barn så som mångas kärlekshistorier oftast innehåller, men där gick det inte som det gör för de flesta så de valde att adoptera o d tycker jag e en så fin grej. Att se hur de tar sig an sin adoptivson direkt o älskar oavkortat direkt. De håller redan på att försöka adoptera en liten tjej från Indien. (Jag har sett de senare avsnitten men jag har inte sett alla de äldre)
Det jag inte kan förstå hur vissa kan säga: "men det är ju inte ditt riktiga barn" hur kan man säga så? De som verkligen vill ha barn men inte kan och detta är den vägen man vill gå, vem e du att förringa detta? Jag tycker detta e ett underbart val i livet för alla som inte kan eller t o m som inte vill gå den naturliga vägen. Tänk alla barn som behöver föräldrar som älskar en o verkligen vill ge sitt liv till dem. Har en kollega på jobb som adopterat o varje gång vi pratar om hennes son blir jag så varm i hjärtat o får ofta tårar i ögonen för mig e d så fint o jag ser d verkligen som hennes son, hennes riktiga son, och hon lyser verkligen när hon pratar om honom o d e så härligt. Hon har ju verkligen älskat honom från första stund, så underbart.

Jag funderade ett tag på att skriva upp mig som familjehem men tänkte såklart vad kan jag ge dem o plus att d va kanske inte så aktuellt med en singeltjej vid typ 30. Jag funderade på detta för några år tidigare oxå men då va d ju inte bara jag i bilden heller. Nu e jag i en annan situation, så det får ligga åt sidan ett tag till.

Hade jag kunnat hade jag velat hjälpa alla barn överallt oavsett vad.

Ja jag älskar barn väldigt mycket o har alltid gjort...medan ni läser detta tänker ni antagligen ännu en gång varför jag inte skaffat tidigare... Som sagt jag fick veta tidigt att jag kanske aldrig skulle kunna få o va nog aldrig redo att ta tag i det. Sen kändes d inte som att d va the right thing för oss under de senare åren, sen lämnade jag det långa förhållandet o då ställde jag in mig på att "nu va jag så gammal att d kommer nog inte bli aktuellt".
Jag har nog alltid velat ha barn men slår gärna bort det med att "nej men jag passar inte som mamma, eller jag skulle säkert bli uttråkad, ha dåligt tålamod eller nej jag vill inte ha barn" det känns som att det skulle göra hela processen lättare o att inte bli för besviken. Har inga planer att börja utreda just nu heller.

Som sagt hade jag kunnat hade velat skydda o hjälpa alla barn. Jag har alltid o då menar jag alltid haft lätt att få kontakt med barn o barn har alltid gillat mig, ett kul minne är när vi va i Danmark för många år sen o va på väg tillbaka till Helsingör, på tåget satt vi alla i vårt sällskap o mitt över oss satt en dansk familj med en liten kille i vagn. När vi hade satt oss fick jag direkt kontakt med honom och vi busade o hade oss hela vägen upp till Helsingör, de flesta i samma vagn hade ganska kul åt/med oss o när vi hoppade av mimade hans mamma mot mig o tackade. Många gånger i affärer o så brukar jag småbusa på håll med barn som sitter i vagnar osv. D e skoj, man får ju va lite barnslig ibland.

Min kärlek o mitt beskyddande av barn (för mig kvittar d vems barn d än e) handlar nog oxå om d som hänt i mitt liv. Jag har varit mobbad i en större del av mitt liv o ja d e väl inget säger de flesta, det blir ju barn allt som oftast o d tycker jag e så fel att man inte tar mobbing på större allvar. Nu tycker jag även att det blir bara värre o värre hur vissa barn beter sig mot varandra.
Sen e d ju en sak som jag måste arbeta med, jag e ju rädd för att jag kommer bli knäpp när jag själv har barn, om vilka som finns i deras närhet, vem man kan lita på, tänk om jag blir helt paranoid...
Jag blev sexuellt utnyttjad som barn, när jag sade dessa tankar till den psykolog jag gick till när allt detta kom upp som jag hade förträngt i flera år så sade hon bara d e nåt man får ta när den tiden kommer... Jag skrev om detta för nåt år sen, när jag kände att jag klarade av att prata om det. Det har varit en svår sak att prata om för jag har alltid lagt skulden på mig själv.
Jag blir arg o ledsen när jag får höra historier om sexuellt utnyttjande av barn o jag kan inte riktigt kontrollera mina känslor gällande sånt ibland o d kan va svårt för vissa att förstå.

Jag står ofta på barnens sida, jag vill skydda/hjälpa barn och har en stor kärlek till barn och när jag e redo så e jag redo. Jag hoppas att om det händer mig att jag blir mamma, då tänker jag försöka vara så bra jag bara kan och än så länge försöker jag va en bra BONUSmamma...jag kallar mig gärna bonusmamma, d låter ju lixom lite lyxigare med bonus ;)

XoXo

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Efter att jag skrev om vår förlossning hade jag ju även varit på min efterkontroll. Där frågade de om allt o lite till kändes d som. De frågade den frågan alla ställer när man fått barn, antingen ?vill du ha en till eller bara rakt o slätt när kommer...

Torsdagen den 9 augusti va för mig en vanlig dag, lite mer magont än jag hade haft under hela graviditeten. På kvällen vid 19-tiden skulle vi uppträda uppe i byn med Joyvoice-kören. Väl där skämtade vi fram o tillbaka om att mitt vatten skulle gå m...

För 3 veckor sen hade vi vårt RUL. Mina förväntningar va skyhöga, vi skulle få se vår lilla bula igen o nu skulle vi förhoppningsvis få veta vilket kön d va oxå. Johan jobbade först, vi hade fått tiden på eftermiddagen så d kändes som en låååång vän...

Jag tänkte skriva lite om bulan, vår efterlängtade bulan. Som jag skrivit innan fick vi ett missfall som tog hårt på oss, men tack vare våra vänner o min familj så reste vi oss tillsammans, starkare. Missfallet fick vi den 4 november. Ca 2 vec...

Han med stort H, ja d e han jag har i mitt liv och det är jag så tacksam för. Johan du är en sjukt underbar kille, med ett hjärta av guld, du e snäll och öppen mot alla, oavsett vem det är. Jag önskar så att du själv insåg hur mycket du e värd o...