Kollade på little couple igår. Jag tycker så mycket om det programmet, de e så söta ihop o de e så godhjärtade o jag blir så varm att d finns såna människor fortfarande.
De har nu fått hem deras Will i dessa avsnitten.
De har fått kämpa hela sina liv, både mot samhällets syn om vad som e rätt o såklart allt annat som kommer med att vara kortväxt. De fann varandra o ville klart skaffa barn så som mångas kärlekshistorier oftast innehåller, men där gick det inte som det gör för de flesta så de valde att adoptera o d tycker jag e en så fin grej. Att se hur de tar sig an sin adoptivson direkt o älskar oavkortat direkt. De håller redan på att försöka adoptera en liten tjej från Indien. (Jag har sett de senare avsnitten men jag har inte sett alla de äldre)
Det jag inte kan förstå hur vissa kan säga: "men det är ju inte ditt riktiga barn" hur kan man säga så? De som verkligen vill ha barn men inte kan och detta är den vägen man vill gå, vem e du att förringa detta? Jag tycker detta e ett underbart val i livet för alla som inte kan eller t o m som inte vill gå den naturliga vägen. Tänk alla barn som behöver föräldrar som älskar en o verkligen vill ge sitt liv till dem. Har en kollega på jobb som adopterat o varje gång vi pratar om hennes son blir jag så varm i hjärtat o får ofta tårar i ögonen för mig e d så fint o jag ser d verkligen som hennes son, hennes riktiga son, och hon lyser verkligen när hon pratar om honom o d e så härligt. Hon har ju verkligen älskat honom från första stund, så underbart.

Jag funderade ett tag på att skriva upp mig som familjehem men tänkte såklart vad kan jag ge dem o plus att d va kanske inte så aktuellt med en singeltjej vid typ 30. Jag funderade på detta för några år tidigare oxå men då va d ju inte bara jag i bilden heller. Nu e jag i en annan situation, så det får ligga åt sidan ett tag till.

Hade jag kunnat hade jag velat hjälpa alla barn överallt oavsett vad.

Ja jag älskar barn väldigt mycket o har alltid gjort...medan ni läser detta tänker ni antagligen ännu en gång varför jag inte skaffat tidigare... Som sagt jag fick veta tidigt att jag kanske aldrig skulle kunna få o va nog aldrig redo att ta tag i det. Sen kändes d inte som att d va the right thing för oss under de senare åren, sen lämnade jag det långa förhållandet o då ställde jag in mig på att "nu va jag så gammal att d kommer nog inte bli aktuellt".
Jag har nog alltid velat ha barn men slår gärna bort det med att "nej men jag passar inte som mamma, eller jag skulle säkert bli uttråkad, ha dåligt tålamod eller nej jag vill inte ha barn" det känns som att det skulle göra hela processen lättare o att inte bli för besviken. Har inga planer att börja utreda just nu heller.

Som sagt hade jag kunnat hade velat skydda o hjälpa alla barn. Jag har alltid o då menar jag alltid haft lätt att få kontakt med barn o barn har alltid gillat mig, ett kul minne är när vi va i Danmark för många år sen o va på väg tillbaka till Helsingör, på tåget satt vi alla i vårt sällskap o mitt över oss satt en dansk familj med en liten kille i vagn. När vi hade satt oss fick jag direkt kontakt med honom och vi busade o hade oss hela vägen upp till Helsingör, de flesta i samma vagn hade ganska kul åt/med oss o när vi hoppade av mimade hans mamma mot mig o tackade. Många gånger i affärer o så brukar jag småbusa på håll med barn som sitter i vagnar osv. D e skoj, man får ju va lite barnslig ibland.

Min kärlek o mitt beskyddande av barn (för mig kvittar d vems barn d än e) handlar nog oxå om d som hänt i mitt liv. Jag har varit mobbad i en större del av mitt liv o ja d e väl inget säger de flesta, det blir ju barn allt som oftast o d tycker jag e så fel att man inte tar mobbing på större allvar. Nu tycker jag även att det blir bara värre o värre hur vissa barn beter sig mot varandra.
Sen e d ju en sak som jag måste arbeta med, jag e ju rädd för att jag kommer bli knäpp när jag själv har barn, om vilka som finns i deras närhet, vem man kan lita på, tänk om jag blir helt paranoid...
Jag blev sexuellt utnyttjad som barn, när jag sade dessa tankar till den psykolog jag gick till när allt detta kom upp som jag hade förträngt i flera år så sade hon bara d e nåt man får ta när den tiden kommer... Jag skrev om detta för nåt år sen, när jag kände att jag klarade av att prata om det. Det har varit en svår sak att prata om för jag har alltid lagt skulden på mig själv.
Jag blir arg o ledsen när jag får höra historier om sexuellt utnyttjande av barn o jag kan inte riktigt kontrollera mina känslor gällande sånt ibland o d kan va svårt för vissa att förstå.

Jag står ofta på barnens sida, jag vill skydda/hjälpa barn och har en stor kärlek till barn och när jag e redo så e jag redo. Jag hoppas att om det händer mig att jag blir mamma, då tänker jag försöka vara så bra jag bara kan och än så länge försöker jag va en bra BONUSmamma...jag kallar mig gärna bonusmamma, d låter ju lixom lite lyxigare med bonus ;)

XoXo

Helgen som varit har varit så mysig. Fredagen började med att tjejerna kom till Johan o jag skulle ha dem ensam. Vi började med lek o hade skoj tillsammans, käkade lite frulle o sjöng sånger. Sen fick jag mess av Carro där hon frågade om jag ville hänga med till familia, jag frågade om d gick bra att tjejerna va med o isf va vi på.
Folk säger ofta att när du blir "småbarnsförälder" (jag har inte kallat mig själv småbarnsförälder nu) kommer du aldrig i tid o d e bara att vänja dig vid att va sen. Jag har inga egna barn ingen större vana, men lyckades fixa allt på båda o va på familia klockan 10 som vi bestämt, trots snö och blåst, 2 barn o att Johan bor på andra våningen med värsta trappan så lyckades vi, girlpower lixom ;)
Tjejerna va glada o träffa Carro igen o jag va oxå glad o träffa henne igen. Ingen av oss har barn, jo snart, men vi har ganska lika sätt vad vi tänker o hur vi tänkt på vissa saker om/när vi blir föräldrar, man vet såklart att allt kan ändras men ändå, man vill ju ändå hoppas lite på att man har kvar vissa saker även när man fått barn. Vi tänker ganska likt om många saker o d e enkelt att prata. Hon e mitt hopp att man kan visst behålla vissa saker/tankar från innan barntiden ;) fast oavsett tror jag att de blir hur bra föräldrar som helst, de har båda sunda tankar, funderingar o värderingar.
Vi gick iaf runt o shoppade lite presenter som Carro skulle ha, hittade ursöta kläder, nästan så man blev bebissugen...men jag kan köpa sånt till hennes bebis istället :D
Efter ett tag kom Johan oxå efter att ha jobbat några timmar. Sen blev d hem o fixa lunch o leka lite.
Efter 16 kom Mia för att vi skulle shoppa inför kalaset, fast först åkte vi till Bjuv för jag hade förälskat mig i brickbord, klart fanns inte svart där men vi tog en chansning o åkte in till stan o där fanns, så nu äntligen har jag fått mina brickbord nu ska jag bara antingen vänja mig eller komma fram till hur d ska va i min hörna.
Jag hade sagt till tjejerna att jag skulle komma tillbaka snabbt o så blev d ju inte men två överlyckliga tjejer kom springande mot mig när jag väl kom hem, de hann ju träffa mig innan de skulle sova :) så mycke kärlek.
På lördagsmorgonen så va d frukost tidigt o sen skulle Olivia kocka för oss o gav oss frukost på sängen, hon va så söt i sin kockmössa som hon fick i födelsedagspresent. Man hinner mycket när man e uppe tidigt, en fin förmiddag lixom :)
Det hade ju snöat lite under natten oxå så d va pulkadags o d redan vid 10. Vi gick bort till skogen, trodde d skulle va fler där men d va bara vi o en annan familj. D började lite hackigt men när de väl kom in i d hade tjejerna kul, massa pulkaåkande.
D e så sjukt härligt o se deras glädje, hur mycket de älskar sin pappa o hur kul de har med honom. D känns fint att få vara med om det och få vara en del av deras liv, alla tre.

Efter snölekandet gick vi hem o gjorde korv med bröd plus att jag förberedde inför kvällens kalas. Efter lunchen däckade både pappan o minstingen, jag kunde dock inte slappna av o andra laget av pannacottan skulle ändå göras så jag gick upp o sen hade jag o Olivia lite mystid o lekte med dockorna. Sen kom Max o Mia för att hjälpa till. Vi hade precis hunnit få på tjejerna kvällens outfits när dem kom så allt hann bli klart innan resten av familjen kom. Sen blev d tacos för hela slanten o såklart hamnade pojkarna i matkoma efter...varför finns d ingen gräns på killar? ;)
Sen dukade vi fram pannacottan efter ett tag, alla verkade gilla den iaf - ahlgrens bilar-pannacotta. Works everytime :D

Lyckades ta en bild på Olivia under kvällen som kommer hamna i mappen "framtida möjliga studentbild" så sjukt söt men rolig bild.

Sen va d bara mys, prat, lek o paketöppning. Tjejerna stupade i säng. O när alla lämnat tror jag att vi oxå stupade... Alicia kom o lade sig hos oss under natten, d började med stor plats men nu vet jag hur mina föräldrar kände d när jag lade mig hos dem ;) Hon kom bara närmre o närmre mig hela tiden, till slut låg jag på kanten med henne halvvägs på mig, ja d gav iaf värme.
Jag va först uppe, hade fått hosta o ville inte väcka dem andra så gick ut o lade mig på soffan. Där klarade jag somna till igen, vaknade av att Olivia kallade på mig flera gånger inifrån sovrummet, sen hörde jag att Johan fick kontakt med henne o de kom smygande ut till mig.
Jag hade ingen röst o mådde lite kasst så jag lämnade tidigt o de såg så ledsna ut, d gör lite ont i hjärtat när man ser dem så.

Johan jobbade lite på söndagkvällen, han har lite personalbrist på sina avdelningar så han får gå in lite själv emellan åt. Innan vet jag att han vid vissa tillfällen jobbade mycke för att slippa va hemma så jag har frågat rakt ut om d va så igen, nackdelen kanske att veta många saker om tidigare saker ibland. Han säger att d absolut inte har med d o göra o han säger oxå att han fortfarande e sjukt kär i mig o d e jag oxå i honom, fortfarande nykära o d e ju sjukt mys <3

När han kom hem fixade han maten, lite bortskämd där.
Vi lade oss ganska tidigt den kvällen, så himla skönt ibland.
På måndagen fick jag stanna hemma från jobb :( har inte så många sjukdagar o tycker d e jobbigt att va hemma från jobb pga sjukdom.
Jag kollade på film, asså tre stycken (TRE?!) så tråkigt e d att va hemma, kollade southpaw, den gode dinosaurien, the intern. tur soffan e skön då ju ;)
Sen kollade vi på the conjuring, för dum som jag va sade jag att jag inte kom ihåg den o jag hoppade till 100gånger...tvåan kommer i juni o jag kommer antagligen dö då. Jag gillar skräckisar men nog fan blir jag skiträdd typ alltid.

Hemma från jobb idag oxå men rösten börjar sakta men säkert komma tillbaka, dock har hostan blivit värre men hoppas få hostmedicin idag så jag får sömn inatt. Imorgon ska jag på utbildning för jobb o sociala medier o den vill jag definitivt inte missa :)

Så bädda ner mig igen till dagens tredje film...


XoXo